Fabians minnesanteckningar 2.

Vad kunde författaren Jean Ferry ha gemensamt med den franska Encyklopedins sammanställare och samordnare Denis Diderot?

Fabian hade funnit två gamla tidningsurklipp. Det ena handlade om ett manuskript av Denis Diderot. Det andra var en presentation författad av den svenska författaren, översättaren och ”Regenten för Vestrogotiska Patafysiska Institutet”, Claes Hylinger. I det beskrevs en kort historia av Jean Ferry, med titeln: ”Meddelande”.

Båda låg tillsammans i ett öppnat kuvert, adresserat till:

Skulptör Rudolf Frånlandsvind

Ateljén

Rörstrandsgatan 32 D

113 40 STOCKHOLM

På baksidan stod en avsändaradress, som sedan strukits över med ett kryss:

Chefredaktör

Olof Lagercrantz

Dagens Nyheter

105 15 STOCKHOLM

Chefredaktören Olof Lagercrantz, David Lagercrantz och Marika Lagercrantz far, måste alltså insett värdet för konstnären Rudolf Frånlandsvind att läsa dessa två tidningsartiklar. Båda urklippta från kultursidan i Dagens Nyheter.

Artikeln som behandlade Denis Diderots försvunna mästerverk ”Rameaus brorson”. Boken översattes till tyska av den tyske författaren och filosofen Friedrich Schiller. Den ursprungliga texten, manuskriptet, försvann med Diderots övriga kvarlåtenskap, till Ryssland.

Troligtvis hade Fabian blandat ihop berättelserna, men han hade bestämt för sig att manuskriptet, eller ett betydelsefullt exemplar av boken ”Rameaus brorson” var funnet i ett hus som använts av nazisterna, i deras ockupation av Frankrike, någon gång efter Andra världskriget.

Det gav honom en association vidare till varför den andra artikeln, sannolikt författad av författaren och översättaren av Jean Ferrys text om ”Meddelande” fanns med i samma kuvert.

”Meddelande” av Jean Ferry beskriver hur detsamma manuskriptet till ”Meddelande” gör en stor kringrörelse och omväg genom berättelsen, för att till slut hamna hos en ”neger” som lyssnar på detsamma, från en diktafon i ett gammalt ödehus, i den afrikanska urskogen.

Då kom Fabian att tänka på de ljudböcker, inlästa av skådespelare eller författaren själv, som blivit så populära under en period i början av förra seklet.

Hur kunde man lyssna på en bok från en ljudinspelning?

Det berodde förstås på, funderade han, hur man aktivt ville lyssna på texten, berättelsen, eller uppläsningen?

Kanske att Fabian skulle bli den allra sista som fortfarande envisades med att läsa en traditionell, ”neoluddistisk” form av bok? En bok med pärmar, omslag, sidor av papper och hanterbar genom att använda händernas fingrar, för att bläddra och hålla i bokens volym?

Boken, tyckte han, hade den fördelen att, när den en gång var tryckt, inbunden och färdig till att läsas, var läsaren av bokens innehåll, text, bilder eller andra illustrationer, endast beroende av läsarens normalseende ögon, samt ljuset från någon ljuskälla, i rummet eller från solen.

Det var till en stor fördel när han läste böckerna av Victor Rangner, som annars var rätt så spretiga och lite svårlästa. Fabian kunde lätt ta upp en av de andra böckerna, börja nästan var som helst, på vilken sida och vilken rad som han tyckte passade, eller utvalt av slumpen, för att söka och leta vidare i berättelserna om familjen Frånlandsvind, deras anhöriga, efterkommande, till idéerna trogna arvtagare, SpåRätt och den första agendan från neoluddisterna och den andra agendan från neoidealisterna.

Det var en fördel att, kronologiskt, börja med bok 1 för att så läsa vidare fram till bok 10, men det var lika möjligt att börja med bok 3, för att sedan göra ett språng över till bok 5 eller bok 7.

Annonser