Så…?

   Bibeln har skrivits om många gånger om. Delar har strukits, ord och begrepp tolkats annnorlunda, den har översatts från de ursprungliga texterna till gammalgrekiska, latin, engelska, franska, tyska och till svenska. För var gång har den grupp, team, råd eller kommision strävat efter att behålla och bevara det ursprungliga budskapet och andemeningen, men samtidigt för att göra om den till den egna tidens tolkningar, upplevelser, erfarenheter och vetande. För bara ett århundrade sen, var det på modet att tolka Bibeln från en ateistiskt eller agnostiskt perspektiv Tidigare höll man på med mystik, allegorier, symbolik och panteism. Att hela Universum omfattades av Gud, eller en Allsmäktig, Allvetande Ande. Under Upplysningstiden ville man se Gud som en Urmakare och Världsalltet som ett mekaniskt urverk. De allra första neoidealisterna, bland transhumanisterna, övergick till att se AI, Artificiell Intelligens, som en motsvarande Gud eller Ande. Neoluddisterna var inte sena i att finna ut att Gud sysslade med ”design”. Hur skulle ett mänskligt öga kunna utvecklas evolutionärt, var den ständigt återkommande frågan, från gruppen av Kreationister.

   Är inte Victor Rangners beskrivning rätt, då?

   Han skrev ju en påhittad berättelse som han tyckte var rolig och fyndig, men nästan ingenting om hur världen i övrigt, utanför Frånlandsvinds livsberättelse, eller SpåRätt och AndroArt.

   Fanns det flera, menar du?

   Det är min egen tolkning av Predikarens ord att: ”Var sak har sin tid”. Lever inte alla enskilda varelser i en egen tid?

   Jag förstår inte. Det där får du förklara bättre!

   Jo, så här, tror jag. När Modernismen övergick i Postmodernismen och senare blev till Transhumanismen, blev det för mycket för de som senare skulle kalla sig för: ”Neoluddisterna”. De ville hoppa av och återvända till sin cirkulära tid, av traditioner, hembygd och landsbygd. De hyllade böcker, filmer skrivna av Astrid Lindgren, med sånger och musik av och Georg Riedel. För att fira högtider som Julen, Nyåret, Påsken, Pingsten, Midsommaren och Skördefesten med Tacksägelsehögtiden. Så, inte särskilt stor och betydelsefull, på den tiden, Allhelgonahelgen. Varje enskild svensk hade ju rätt att fira eller inte fira, eller att familj och släkt hade egna versioner av firandet, lite som de hade frihet till att göra. Ändå var alla lediga, under dessa storhelger.

   Och?

   ”Ingen Människa, en Ö”, men ändå! Varje människa föds ensam och dör ensam. Även om aldrig så många barn föds i samma barnbördshus, eller dör på samma sjukhusavdelningar, i äldreomsorgen eller hemma hos sina anhöriga, familjer och släktingar, så är döden en ensam upplevelse. Innan man föds, fortsätter livet för de levande, som vanligt. Efter man har dött, fortsätter livet för de levande, som vanligt. Det är vi människor, alla, innerst inne medvetna om, även om det är lätt att glömma bort, när man alltid har andra människor omkring sig.

   Det där låter verkligen ”frånlandsvindskt”, sa Fabian med ett leende.

   Javisst! Det har blivit allt tydligare nu, när neoidealisterna tillsammans med SpåRätt Intergalactica och Förenta Nationerna, bestämt att så många som möjligt av människor på Tellus, ska emigrera, med Exodus-programmet, ut i rymden och universum. Från det finns heller ingen återvändo.

Annonser