Den perfekta ledaren.

Adam Frånlandsvind och Jim Legg hade inte bara startat och byggt upp företaget och verksamheten AndroArt. Jim Legg hade redan när Adam var i tonåren, lärt honom grunderna för Informationskriget, med spioner, agenter, informatörer och desinformation. Därför var det inte så märkligt att de också, när de tillverkade andra maskiner, robotar, androider, cyborger och andrarter, testat varianter av dessa i nanoteknik.

Nu satt Carl-Mikael Sardon framför sin uppkopplade dator, för att följa samtalen, gången och utvecklandet kring Mao 2 4 Caesar. Det kunde han göra med hjälp av drönarrobotar som inte var större än mycket små dammkorn. Från en större spiondrönare hade han låtit släppa ner dessa, som seglade ner till nostalgisternas tillhåll, som små fallskärmshoppare mindre än frön med parasoller, från utblommade maskrosbollar.

Sardon kunde höra nostalgisterna tala med varandra och se hur Mao såg ut, rörde sig, talade och tänkte högt. Mycket riktigt såg han ut som en uppdatering, men inte uppgradering, av Frankensteins Monster. Det som förvånade Sardon mest, var att Mao själv verkade vara mycket självupptagen och fåfäng. Mao hade någonstans funnit en bild av Superman, som han låtit fästa upp på väggen i sitt lilla krypin i bunkergrottans inre.

Nostalgisternas traditioner gick ju tillbaka till neoluddismen, men den lite mer sektliknande gruppen Svartråttornas ideologi och agenda, präglad av spontana och impulsiva handlingar och reaktioner.

Svartråttornas egen ledare, om det nu alls funnits någon sådan, förblev hemlig, också för eftervärlden. I nostalgisternas framtidsvisioner skulle ledaren vara en auktoritär och stark ledargestalt. De lät konstruera en cyborg som de skulle kunna hylla som en kung eller gud, utan vare sig brister eller fel.

Med tiden skulle fler och fler av nostalgisterna upptäcka allvarliga skavanker hos Mao. Men eftersom de kommit överens om att han var perfekt och felfri, så var det bara att bortse eller undvika att fästa sig vid dem, i samtal och tester.

Annonser