Tillfället gör Tjuven.

Var det verkligen Zanna Topps, kanske påverkad eller inspirerad av Mich Cernés informationsgirighet; att infiltrera och spionera på SpåRätt?

Var hon verkligen så oerfaren och naiv att hon trodde att de inte skulle kunna avslöja henne, eller ta reda på allt som fanns om henne, i deras väl utvecklade kontroll- och säkerhetssystem?

Svaret var: Ja.

Eller, ändå inte riktigt.

Visst anade hon och Mich att, om det var info som saknades; att hon skulle kunna leta och kanske finna det i SpåRätts arkiv.

En annan sak var att SpåRätts säkerhetsideologi handlade mer om att bevaka neoluddisterna utomhus, än neoidealisterna inomhus. Det gick tillbaka till en tradition från de medeltida Borgarna och senare neoidealisternas Medborgare. De som redan var inne, måste man förlita sig på var där med avsikter som kunde tolkas som ”goda” eller att de fyllde en funktion för Borgen, som var av godo. Borgens herrefolk och styrelse såg till att även de skuggor och halvfigurer som fanns innanför Borgen kunde visa upp en handling där de godkänts för sin tidsbegränsade vistelse innanför borgmurarna och vallgravens djupa, svarta och outgrundliga vatten.

När ingen kom och ingenting fanns som gav hopp och en upplevelse av meningsfull framtid, såg Neoluddismen dagens ljus. De som var ”egendomslösa”, proletärer, till för att endast och enbart sätta framtidens arbetskraft, betjänter, följare och väljare, till jorden.

När neoluddisterna tog avstånd från allt som samhället sagt sig stå för, utkristalliserades också Neoidealismen. De som satsat allt vad de ägde och hade på att skapa: ”Framtidens Samhälle”, med maskinerna, ute i rymden och i samarbete med ellekarna på planeten Ellek, vid stjärnan och solen Vega, i stjärnbilden Lyran.

När neoluddisterna gav upp, så gjorde de det med den uthållighet, energi och det tålamod som de alltid hade haft till resurser för att klara sig i vardagens enformiga och träliga slit.

Flera av dem hade hört berättelsen om det unga par som stannat i Sibiriens utkant, för att där börja om från början, när de funnit en övergiven gård att se över, laga och reparera. Det par som, bland de neoluddistiska myterna och sagorna, kommit att kallas för: ”Berndt och Elisabet”. De hade visserligen blivit tvungna till att mörda och, åtminstone i teorin, kränka andra människors hem, tillhörigheter och egendomar, men hade de ändå inte haft rätten på sin sida, när de valde att återvända, likt en Adam och en Eva, till det som de betraktade som sin Edens Lustgård och Paradiset på jorden?

Neoidealisterna hävdade naturligtvis att denna saga om Berndt och Elisabet bara var en påhittad skröna, men det gjorde för neoluddisterna ingen skillnad. Det var berättelsen i sig som gav dem nytt mod att försöka ännu en sista gång.

SpåRätt, i alla dess dimensioner och konstruktioner, erövrade administrationen och den direkta makten inom Sverige, Skandinavien, Eurasia och globalt. Tills att den också erövrat den sista bastionen, ute i världsrymden och bort till Ellek. Därmed ansåg sig SpåRätt kunna kalla sig för ”intergalaktisk”, i SpåRätt Intergalactica.

Svartråttorna var inte de enda terrorgrupperna, bland neoluddister som tappat allt hopp om en för dem bättre situation och levnadsstandard, som den upplevts av de som levt ”förr”.

Gränsen gick numera mellan, åt Väst, neoidealisternas SpåRätt, från Amerikas Östkusten och bort till gränstrakterna genom Sibirien, från SpåRätt Eurasia fram till det neoluddistiska Australasia. Australasia gränsade i väst från SpåRätt Eurasia, ner till Australien, Nya Zeeland och Antarktis i söder, bort till Kina i öster. Kina ingick numera i det västliga USA, Kanada, Alaska och Arktis i norr. Allt detta, inklusive Nord- och Sydamerika, det forna Europas Förenta Stater och Afrikas Förenta Stater, med den bortre gränsen vid Indiens sydkust, och Himalayas branta berg, ”Världens Tak”.

Det gamla habsburgska väldet, med Österrike-Ungern, hade många gånger förut delat det forna Europa. Nu ingick hela Europa, ända bort in i Sibirien och fram till och med Indien, i neoidealisternas enorma multinationella, intergalaktiska företag SpåRätt Intergalactica.

Utmed gränserna samlades gerillaförband och paramilitära styrkor, för att sabotera men också fördröja och kanske påverka det sista det kunde av SpåRätts ödesmättade expansion.

Mullvadarna, med sitt första säte i New York, Manhattans Lower East Side, hade spridit sig utöver det forna Europa och övriga världen. De var vana vid att röra sig i mörka gångar och håligheter och stördes varken av kloaksystem eller skrönor om krokodiler och ormar i avloppsrören.

Nere i Australien, eller Australasien, vidareutvecklade nostalgisterna sin cyborgversion av Frankensteins Monster: Mao 2 4 Caesar.

Mullvadarna hade valt att anfalla nostalgisterna med en Icke-våldstrategi som byggde på Satyagraha. Samma som både Mahatma Gandhi och Martin Luther King använt sig av, när indierna stred mot britterna om kolonialstaten Indien och de svarta i USA stridit för sina medborgerliga rättigheter, i forntidens rasistiska Sydstaterna. Till det kom att de utnyttjade de strategi som Henry David Thoreau kallat för: ”Civil Olydnad”. En i princip extrem form av liberalism och individualism. I Sverige hade den haft en tidig förbindelse med den kortlivade rörelsen: I.R.I.S. eller: ”Individens Rätt i Samhället”. För, tänkte mullvadarna, var inte varje individs rätt till självständighet, oberoende, integritet och handlingsfrihet, den minsta beståndsdelen för att bekräfta ett samhälles praktiska tillämpningar av de demokratiska fri- och rättigheterna?

Det var det absoluta ultimatum till att neoidealisterna fortfarande kunde kalla sig för: ”idealister”. Utan det skulle de inte vara ett uns bättre än sina motståndare bland neoluddisterna.

Annonser