Naturismen återuppstår.

Naturismen var inte att förväxla med den litterära genren Naturalismen, även om det säkert fanns gemensamma drag, hämtade från den minsta gemensamma nämnaren: ”Naturen”.

När skrönorna fortsatte att utvecklas om det unga flyktingparet Berndt och Elisabet, blev de till en vision om ett annat, bättre liv, utanför SpåRätts hårddragna, ”hard core” föreställningar och hägringar av ett kreativt och glädjefyllt liv ute i rymden.

Inom varje form av maktstruktur finns det en tydlig gräns mellan vad som är fritt och frivilligt och det som blir till tvång och ”måsten”.

Mich Cerné kom att tänka på den franske symbolist- och absurdistförfattaren Alfred Jarry, som skrivit pjäserna om Far Ubu, i sina tre pjäser: ”Kejsar Ubu”, ”Den Fängslande Ubu” och ”Den Bedragne Ubu”.

I ”Den Fängslande Ubu” förekom det tre roller av ”De Tre Fria Männen”. Deras gestaltning av Friheten bestod av att tänka, handla och göra olika, särskilda från varandra. Det kunde de bara göra genom att först se på de andra två, för att sedan göra en egen version av samma sak: ”Ett på ett. Två på två och Tre på tre”. De måste alltid gå i otakt, för att på så vis bekräfta för varandra och omgivningen att de var ”Fria”. Friheten var i deras liv ett aktivt ställningstagande, inte för att åstadkomma något annat, än att just legitimera och bekräfta sin egen version av Friheten. Kanske lite likt den underliggande avsikten med: ”Frihet under Ansvar”, för vem skulle kunna avgöra vad som var: ”Ansvar”?

Det var inte förbjudet att bada naken. Det var inte förbjudet att bada offentligt. De som så önskade kunde hoppa i och simma runt i och omkring Stockholms Stadshus. Frågan var om när det skulle kunna ses som: ”oansvarigt”. När någon som hoppat i, under blåsande orkanvindar eller när vattenmassorna i Mälaren sjunkit undan till bottennivåer, så att de som hoppat i skulle kunna slå sig fördärvade?

En ökänd insändarskribent hade formulerat det så här:

”Förr skrev insändare under signaturen: ”Vän av Ordning”. Men, kan den signaturen användas också idag, år 2117?

Nej, menar jag, därför skriver undertecknad under signaturen: ”Ovän av Oordning”. Detta för att i sig hänvisa till Ordningsstadgan och Ordningsbestämmelserna om Den Allmänna Ordningen. Till skillnad från Den Allmänna Ordningen finns också Den Enskilda Ordningen att ta till, som ett sista, skarpaste, argument.

Undertecknad, ”Ovän av Oordningen” har funnit ut att ”Den Allmänna Oordningen” håller på att ta över. Har mina egna förklaringar till detta samtida fenomen:

Förr, och då menas med detta, före år 1920, var Ordningen i Konungariket Sverige administrerad av Lagens Långa Arm, som nästan sträckte sig ända bort till sådana litterära gestalter som Anderssonskans Kalle, Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga. Det var, m a o; ett sätt att skapa uppmärksamhet kring sin person, mer än ge upphov till vantrivsel och allmän oordning. Nu har den, tycks det mig, Allmänna Oordningen tagit över. Inte ens de mest oanpassade och vanartiga, hinner med i utvecklingen. Någon måste sätta stopp, innan det är alldeles på tok för sent och det försöker undertecknad göra nu med denna insändare!”

Signaturen Ovän av Oordning.

Mich läste insändaren gång efter gång. Det var lite otydligt vad hen egentligen ville ha sagt?

Mer av ordning i oordningen, eller mer av en viss oordning, i den tilltagande oordningen?

Annonser