Är inte det lite förmätet då, sa Ylva, att tala om för andra människor vad de ska tänka och tycka?

   De tror nog antingen på Gud, Ödet eller Slumpen. Troligtvis i en mix som passar bäst för ögonblicket. Kommer inte bussen i tid, så är det antingen ”Guds Straff”, när man har bråttom, eller Ödet om bussen råkat ut för en trafikolycka. Eller slumpen, om det visar sig att bussen kommer fortare fram än den övriga trafiken. Människor gör nog ändå som de själva tycker, oavsett vem eller vilka som försöker bestämma över dem. Sen är det förstås bekvämt att ha nån att skylla på, om det inte blev som man hade önskat.

   Ibland låter du så sarkastisk, eller cynisk, Johan. Jag är inte helt säker på att jag gillar det där sättet att se.

   Inte jag heller, men jag tror ändå att det är så.

   Vad är det med det som vi ska ”spå rätt” om då?

   Hur det ska gå med människorna i världen? Vad ska de göra? De urgamla frågorna, du vet: varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Vad gör vi här, just nu?

Hon skrattade:

   Pratar strunt, tycker jag.

   Nu är det du som tar i för mycket. Vi måste ju ha nån slags kursriktning i tillvaron. Inte bara ta dan som den kommer, eller?

   Jag bara skojar med dig! Ibland tar du allt så väldigt allvarligt! Okej, vart är vi på väg?

   Vet inte om du hört talas om neoluddisterna? Deras yngste representant, Kurt Titahn, talade igår i nyheterna.

   Ja, jag ser inget konstigt med dem. De tänker väl och tycker som de flesta andra. Man bryr sig inte om utvecklingen på samma sätt som, med deras egna ord; man gjorde ”förr”. Alla kan ju inte hänga med och förstå allt. De som fortfarande jobbar hinner ju inte ens åka hem mellan arbetspassen, när de jobbar mer än hundrafyrtio timmar i veckan. Vad bryr sig de om den snö som föll i fjor?

Här avbröt sig Mich Cerné, eller, som han hette förut: Fabian Frånlandsvind.

Här, just här och just nu, ville han sätta in nästa passus i texten. Nämligen den att det var han, Michel ”Mich” Cerné, som skrivit alla böcker tidigare, under pseudonymen:

”Victor Rangner”.

Detta för att kunna utnyttja ännu ett tankesprång i handlingen, när människor som läste berättelsen, om det fortfarande fanns några som hände med så här långt; hade kunnat uppfatta ”Victor Rangner” som en verklig och riktig människa, person och man, som levt ungefär någon gång mellan åren 2010 till 2020.

Det var alltså inte som man lätt kunnat tro; att Michel ”Mich” Cerné var pseudonymen, medan den riktiga personen bakom texten och berättelsen, var ”Victor Rangner”. Allt utspelade sig någonstans mellan de två ytor som förenades av en pappersstruktur eller på en skärm ansluten till en digital signalordinatör.

Annonser