Melanie Titahn angrep själv det Stora Självklara och den Stora Glömskan som fanns även bland neoidealisterna. Det var ett enkelt med helt fungerande sätt, eftersom neoidealisterna och SpåRätt tog för givet att alla, även neoluddisterna, egentligen tänkte och tyckte som dem. Om bara neoluddisterna insåg och förstod själva grundidéen och utgångspunkten i neoidealismen, skulle majoriteten snart gå över till neoidealismen och SpåRätt. Det var vad de själva tänkte och förespråkade.

Det kunde tyckas märkligt att neoidealisterna inte själva gjort sig av med det av det Stora Självklara som fanns även bland deras ledare och förespråkare, men det var ett i grunden helt mänskligt, nästan primitivt och animaliskt beteende hos människorna; man ville gärna övertyga och övertala andra, men att ändra på sig själv och granska sina egna, ofta diffusa värderingar, var desto svårare. Hur skulle man redan innan, veta och vara säker på att man ”hamnade rätt” efter den mentala akrobatiska kulleribyttan eller frivolten?

Melanie förklarade det med en liknelse:

   Vad har vi här uppe i Norden gemensamt med den indiska Hinduismen? Jo, att korna är heliga. I den fornskandinaviska mytologin fanns det också där en helig ko. Men, varför just en ko?

   Jo, fortsatte hon; en, en enda ko, kan mätta fyra munnar. För varje ko som föds kan denna kom mätta ytterligare fyra kor, eller människor, om man ser det mer konkret och ideologiskt. På så vis har vi i alla tider hämtat upp tankar, känslor, upplevelser, minnen och idéer från det Stora Självklara, innan det hunnit falla ner i den Stora Glömskans mörker. Kanske för att där en gång finnas av arkeologerna, men det är en annan historia och berättelse.

Annonser