New Christiania.

När de gamla, i alla tider, från Homo erectus och Homo neandertalis och fram till och med Homo sapiens sapiens, försökt att ”föra stafettpinnen vidare” i det Stora Maratonloppet som kallas för: ”Livet”, hade de mänskliga varelserna ”förr” haft en genuin förståelse för uppgiften, både bland de äldre och de yngsta. Hur skulle de yngre klara sig utan att få ta del av de äldres minnen, erfarenheter och åsikter?

Samarbetet grundade sig på förklaringar och förståelser, som båda grupperna hade nytta och glädje av. Ingen av dem kunde känna sig åsidosatta eller utnyttjade, för att den andra skulle ha framgång och ökad vinst.

Därför skapade Homeros och liknande verkliga eller fiktiva diktare och berättare, ”sånger” som kunde föra de allra mest svårtolkade, djupt omedvetna, minnen, upplevelser och erfarenheter, vidare till kommande generationer och släkten.

Så hade det alltid varit, menade neoluddister som Kurt Titahn och Melanie Titahn; att återuppväcka intresset för hur det varit ”förr” och det förflutna.

SpåRätts anonyma och distanserade representanter, sade egentligen inte emot neoluddisternas underliggande budskap om att:

” – Se upp. Du är en dödlig!”

Virtualisterna var måna om att bevaka och bevara allt möjligt och omöjligt i deras fiktiva, virtuella världar av hallucinationer, visioner och förstärkt eller oförstärkt virtuell verklighet. Ingen hävdade på allvar att de hade tagit miste, men att de lade ner alldeles för mycket tid på att tillverka sådant som aldrig skulle komma till nytta eller användning.

Futurologerna blev en slags framtidens religiösa sekt, med Maskinen som Gud, gudom, mystisk och avlägsen. De hade varken någon avsikt till att överge sin moderplanet Tellus, eller förena sig med virtualisterna eller neoluddisterna. De var nöjda och lyckliga hedonister som såg till att ha det lätt och bekvämt, så lite att göra som möjligt, medan deras kroppar, förföll ner i förtvining eller förfettning.

Svartråttorna och deras ideologiska systerorganisationer fortsatte med sin revolt och kontrarevolution mot neoidealisternas utflyttning ut i rymden, virtualisternas drömmaskiner och futurologernas gigantiska maskinparker, genom deras Första, Andra, Tredje och till och med Fjärde maskinåldern.

Transhumanismen, som den enda fortfarande aktiva och engagerade ideologiska rörelsen, fastnade ändå i utopier som Singulariteten, Genetikens senaste visioner och drömmen om Evigt Liv.

Nu kom det an på andryberna, som Fabian Frånlandsvind, med sin nya pseodonym; ”Michel ”Mich” Cerné”, att hålla fanan högt och föra den frånlandsvindska Ådran vidare in i 2100-talets okända världar…

Världen förändrades inte lika mycket som de högteknologiska innovationerna, eller, ännu värre, Språket, med orden, dess betydelser och begrepp och koncept. Det var i Språkets gemenskap som neoluddisterna först kände sig främmande och främmandegjorda. Språket, som fortfarande var svenska och med orden som fortfarande tillhörde den germanska språkstammen, grammatiken och ordbruket drog gränsen mellan de som förstod och de som försökt förklara. Fastän kommunikationen mellan människor och andra levande varelser ständigt förändrades och förbättrades, ökade avståndet mellan de som försökte förklara och de som ansträngde sig för att likaså försöka förstå.

Det var den modernaste formen av ”språkförbistringen”, förklarad i Bibeln, när människorna ville skapa ett torn, Babels Torn, som skulle ge människorna möjlighet till att nå ända upp till himlen, änglarna och Gud. Gud, i sin allsmäktiga godhet, såg till att människorna inte längre förstod varandra. När de ingenting förstod av det sagda, kunde de inte heller samarbeta.

Detta, tyckte Mich, var konstigt, eftersom Guds mål med alltsammans, borde vara just att människorna förbättrade sig i konsten att samarbeta.

Annonser