Här kom Mich att tänka på den numera helt bortglömda ”Vargdebatten” i Sverige, Norge, Finland, USA och Kanada. Det var djurägare och djurfarmare, vargjägare och varghatare mot rovdjuren Vargen, vargvännerna, vargägarna, som kunde äga både hundraprocentare och varianter av mixar och lågprocentare. Det var hängivna naturälskare av vildmarken och de som önskade sätta upp en klar och tydlig skiljelinje mellan det som var arten Människas områden och revir och det som naturligt borde tillhöra Vargen, de vilda och frilysta rovdjuren och den, på den tiden, fortfarande och ännu så länge; ”orörda naturen”.

Där de neoluddistiska antropocentrikerna missat med grävskopor, spadar, trädfällningsmaskiner och skövlingsrobotar, fortsatte neoidealistiska entreprenörer, ofta anlitade av mindre nogräknade inom SpåRätt Eurasia, för att prospektera, exploatera och expropriera sådant som kunde komma till nytta och användning, ute i rymden, i arten Människas Exodus, utvandringen ut i Universum.

Fastän ellekarna sedan de första mötena med farfars mor Kristin och barnbarnsbarnen Sophie och senare Adam i AndroArt, noga poängterat och förutsagt vad som skulle hända om människorna exploaterade allt från planeten Tellus, kunde människorna, Homo sapiens sapiens, inte själva sätta stopp och belägg för sina önskemål, bedrifter och det sista och slutgiltiga besegrandet av Naturen.

Enligt dåtidens neoluddister, som ofta, lakoniskt, hänvisade till andra utdöda, av människorna förföljda arter och raser, skulle Vargen snart dö ut. Det kunde ses som ett problem av alla de neoidealister som ville bevara Tellus åt andra levande arter och individer, men SpåRätt kunde ändå inte övertyga neoluddisterna om att låta de frilevande djuren och den orörda naturen, vara.

Annonser