Diffarna försökte sprida sin propaganda om Språket, hämtat från Marcel Prousts ”På Spaning efter den Tid som Flytt”, Ludwig Wittgensteins ”Tractatus Logico-Philosophicus” och James Joyces ”Finnegans Wake”. Alla skrivna någon gång mellan det Första och det Andra världskrigets bestialiska strider och förintelser.

Fabian Frånlandsvind, ”den riktige Andhryben”, enligt honom själv, utgick från böckernas värld, som den sanne andhryben som han var. Han resonerade som så: att om man läser alla böcker i hela universum, utom en, har man inte också då läst denna enda? Kunde det finnas, ens i teorins högtravande spekulationer, finnas en bok som var så unik att ingen av alla de övriga litterära verken täckte in allt som stod att läsa och tänka i den boken?

Den frågan kunde sägas vara avgörande för att kunna förstå skillnaden mellan Fabian Frånlandsvind och Fabian ”Michel Cerné” Frånlandsvind. Mich var absolut bestämd i den punkten att alla böcker, oavsett författare, stil, årtal eller språk, måste läsas, bokstav för bokstav och ord för ord.

Mich frågade lakoniskt:

   Består verkligheten av ord?

Annonser