Berättelsen om Daidalos och hans son Ikaros flykt.

Mich visste att den sagan eller legenden ofta berättades som ett varnande exempel för alla drömmare som lätt tappade fotfästet i tillvaron. Det intressanta och unika med myterna var att de, enligt mytologen Joseph Campbell innehöll så mycket mer än bara en moralkaka, en moralism, en metamoral eller en sensmoral.

Kort:

Uppfinnaren Daidalos och hans son satt i fängelse. Daidalos tillverkade ett par vingar med vars hjälp de skulle kunna fly från fångön. Daidalos varnade Ikaros för att flyga för nära solen. De vingar som Daidalos konstruerat var gjorda av fågelfjädrar och vax. Om Ikaros flög för nära solen, skulle vingarnas vax smälta i värmen.

De kastade sig ut från fängelsemuren och flög ut över havet. Ikaros njöt så mycket av att kunna flyga, att han glömde bort faderns varning och flög för nära solen. Vingarnas vax smälte och Ikaros föll handlöst ner i havet och drunknade.

Det var ett sådant ödesmättat drama som man i Antikens Grekland uppskattat. Sådana öden fanns också i de grekiska dramerna om Oidipus.

Som krönikör måste Mich vara noga med sin närläsning och tolkning av det som han skrev, men framför allt det som han läste. Det var en konst att läsa innantill. Ibland måste han läsa om samma rader eller ett helt kapitel fler gånger om.

Oidipus hade tolkats av psykoanalytikern Sigmund Freud. Sigmund Freud hade varit så upptagen av just den myten, att andra psykoanalytiker, psykiatrer, psykologer och psykoterapeuter, efteråt, hade tolkat in den myten som just Sigmund Freuds eget komplex och psykiska problem. På den tiden trodde man ju att varje människa och patient eller klient, hade ett enda grundläggande psykiskt problem eller trauma.

Sigmund Freud hade många gånger om, under hans livstid och efter hans död, kritiserad och debatterad för sin idé om psyket och psykoanalysen. Det var mycket litet av Freuds och Psykoanalysens idéer, experiment och utsagor som kunde fungera i den moderna formen av beteendevetenskap och kognitionsteorier.

Annonser