Sonen straffades igen för vad fadern hade gjort. Barnet var bara ett bihang, som ingick i brottet och därmed också i straffet.

Mich visste att man inte kunde döma människor med vår tids moral och rättsregler, när de levt för tusentals år sedan. Ändå fanns det säkert människor även på den tiden som varken trodde på mirakler, Ödet eller Gudarnas bestraffning av Övermodet eller ”Hybris”.

Flygare, ingenjörer, uppfinnare, drömmare och konstnärer hade haft Ikaros som en hjälte och en antihjälte. Han var den som vågade sina drömmar och idéer, även om risken fanns att han skulle gå döden till mötes. Han levde sin dröm, trots och oavsett…

Mich ville inte missunna Sigmund Freud hans andemening. Det fanns något i varje berättelse som, oavsett om den var sann eller påhittad, inte övertygade, inte övertalade, men förmedlade något som skulle kunna vara sant.

En krönikör som Mich, med sådana som Restif de la Bretonne som föregångare, måste ha båda fötterna på marken, åtminstone någon gång innan språnget och lyftet skulle bli verklighet.

Sigmund Freud hade fått Nobels pris i Litteratur, inte i, som man skulle kunna tro: Medicin. Det tyckte Mich var rätt. Sigmund Freud var för mycket av en författare och diktare, än en anatom, kirurg, kemisk utforskare av kroppens substanser, eller vetenskapsman som forskade i ett sterilt och kliniskt laboratorium.

Psykoanalysen och psykoterapin fick med tiden en annan betydelse än den som Sigmund Freud sannolikt föreställt sig:

Att bli Fri.

Fri från Arvet, Arvssynden, det Skamliga och det Hämmande.

Modernismen låg i antågande, i Europa och USA. Det blev inne för konstnärer och andra artister att rikta sig inåt, mot den egna okända, ofria varelsen, långt inombords i varje människa, medborgare och ofri.

Andra hoppades på att Friheten skulle uppnås genom vapenmakt, vapenbruk och militarism. Döden var den enda sanna och verkliga Friheten, menade deras stora ledare. Döden skulle befria Människan från allt det som hämmade och tuktade människorna i deras igenstängda och slutna vardagsliv. Efter Döden skulle var och en uppnå Friheten, antingen i Paradiset, Himmelriket, efter Ragnarök och i Valhall, där de krigare som dött i strid skulle samlas för att dricka mjöd och äta av grisen Särimner.

Andra, mindre hämmade och samvetsömma personer, menade att krigen var till för att återskapa friheten för de överlevande på jorden: De Starkare.

Med facit i handen kunde Mich bara konstatera att det blivit ett dyrt kalas, för alla inblandade, skyldiga som oskyldiga. Ännu en gång skulle fäder och mödrar offra sina söner och döttrar för att vinna framgång i framtidslandet. Vad det än kunde heta och kallas?

Sanna kom in i rummet, där Mich satt och skrev:

   Jaså, sitter du här fortfarande och läser och skriver?

   Ja, det tar emot, idag.

   Vad är det du vill skriva om då?

   Friheten.

   Jaså, inget mindre. Då är det väl snart avklarat!

   Friheten till. Inte friheten ifrån eller från…

   Återgå till formen, vettja!

   Formen?

   Ja, den om brunnen. Grodans brunn!

   Du menar tratten?

   Javisst. Och tratten!

   Till den kommer en rörelse, uppåt och utåt. Jag försöker skriva om Sigmund Freud, psykoanalysen och den frihet eller frigörelse som han, tror jag, om jag minns rätt, ville åstadkomma.

   Tror du verkligen att han ville det?

   I Modernismen samlades både de som trodde på den yttre frigörelsen, med Karl Marx. Och den inre frigörelsen, med sådana som Sigmund Freud.

   Men du vill visa på, gestalta, något annat?

   Javisst! Drivkraften eller strävan ut i rymden och universum! Men hamnade istället i det Första och det Andra världskrigen.

   Varför det?

   Werner von Braun. Han med raketerna. Med Henrik Ibsens Peer Gynt, i sitt samtal med Böjgen, som inte är detsamma som ”Bögen”; säger till Peer om att inte vara sig själv nog, men att gå utanför: ” – Ga udenom!”

   Vad tänker du på då?

   Om Gud är ett ”större sammanhang”, än Människans och mänsklighetens, vad vi upplever som främmande, hotfullt och till och med förintande, kan vara en del av Guds större plan?

   Det där tror jag inte riktigt på.

   Varför inte?

   För att det kan grunda sig i önsketänkandet. Den plan som Gud, om det nu finns någon sådan, skulle ha i beredskap för oss, människorna, andhryberna och ellekarna, ankommer det inte på oss att varken förverkliga eller fullfölja. Det skulle vara att gå saken i förväg, tycker jag.

   Det har du nog rätt i, sa Mich och plockade ihop sitt lilla arkiv.

Annonser