Dagens lunch.

Zanna var inte så intresserad av matlagning, men tyckte det var roligt att laga mat åt Mich. Det berodde på att han, som andhryb, var så mycket mer uppmärksam på både tillagningsprocessen och maträttens alla dolda och inneboende smaker och upplevelser. En maträtt och en måltid var ju inte bara att stoppa in något i munnen för att magen skulle signalera mättnadskänslor. Inte heller bara en näringstillförsel för att kunna fungera vidare i livet, en stund till.

POP-konstnären Andy Warhol var berömd för sina citat. Ett sådant var:

”I want to be a machine.”

En maskin behövde inga upplevelser, känslor, sentiment eller impulser av känslosam information. Input blev Output och, som ingenjörer och dataexperter ironiserade:

”Skit in. Skit ut.”

Maskinen var oberörbar, ouppnåelig och fortsatte sitt arbete utan avbrott, pauser, luncher, raster eller perioder av utmattning, ohälsa eller behov av semester, barnledighet, sjukpension eller ålderskrämpor.

Maskinen var inte dess produkt eller produktion. Maskinen var inte en sjuklig arbetsnarkomans tillverkningsprocess, utan människans ambitioner, prestationer, visioner, ideal och framtidsdrömmar. Maskinen som okänsligt och obönhörligt fortsatte in i det sista, tills att kugghjulen lossnade, metallerna smälte och den, utan några sorgearbeten eller andra arbetsförluster, hamnade på skrottippen eller i återvinningscentralens lager.

Varken högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke, demens eller minnesförluster kunde förhindra maskinens sista driftsliv, för att ge allt den hade att ge och mer därtill.

Om Slaven var Herrens Dröm om den underdåniga och Människan som underkastade sig varje beslut, order och befallning, fortsatte Maskinen när både Herren och Slaven var borta, bortglömda och ur Tiden. När de alla, en gång för alla, återvänt ner i den Stora Glömskan.

Annonser