Med det senaste av kemiska, biologiska och artificiella och syntetiska mixar av båda, blev matlagnings- och kokkonsten mer lik Läkemedelstillverkningen. Syftet var inte längre bara att ge näringsinnehållet en etisk, juridisk och social acceptabel effekt. Det skulle ge en estetisk upplevelse, kombinerad med en hälsosam och helst också medicinsk profylaktisk konsekvens, för brukaren, gästen, klienten, patienten eller den kulinariske experten.

Maten blev ännu ett ämne för de som ihärdigast debatterade ämnen Segragation inom SpåRätt och de olika nivåerna av Star Cities och rymdkolonisationer. Vem skulle ha rätt till att äta vad? Skulle människor ha möjlighet att välja bort näringsrik och nyttig mat, för att föräta sig på ohälsosam ”skräpmat”?

Libertiner, hedonister, extrema ultraliberaler och andra vällustingar ansåg förstås att det skulle vara var och ens personliga och privata ensak att själv få avgöra orsaken till dess förfall och kanske plötsliga bortgång.

De som förespråkade förlängd livslängd, en expansion av fysiskt, psykiskt och andligt liv, och de som var förespråkare för Evigt Liv, menade naturligtvis motsatsen.

   De som vill leva på det resursförbrukande och ohälsosamma livet, kan köpa en Sista Dagen-biljett här och nu, sa de och menade varje bokstav.

Sista Dagen-biljetten var ett slags självvalt suicidpaket, för de som tröttnat på livet och hellre valt att gå bort i offentligheten, än att avlida i någon tragisk sjukdom, i skymundan.

Sista Dagen-biljetten kunde se ut så här:

Lite vitsigt hade man döpt exemplet i informationen och den korta versionen av instruktionen efter sångaren och visdiktaren Cornelis VreesWijks gestalter: ”Personliga Persson”, eller bara ”PP”:

PP vaknade upp en morgon och hade en sådan besvärlig huvudvärk, ”kopparslagare” efter nätter och dygn av festande. Han bestämde sig för att just denna dagen skulle bli hans sista. Han skulle låta ta sig av daga.

Annonser