Mich funderade vidare. Han skulle fråga Zanna sedan, men:

I vilket förhållande stod Neoidealismen till Idealismen?

Det var en tanke eller en lös idé att Platons Idévärlden, där idéerna, eller de ideala formerna fanns, hade en motsvarighet i Immanuel Kants Idealismen och hans tankar om: ”Das Ding an Sich”. Tingen i sig. Att Tingen i Sig, kunde motsvara Platons filosofi om Idéerna i Idévärlden. Att denna insikt bara kunde uppfattas konstnärligt, intuitivt och direkt från det Omedvetna:

Sublimt.

Här stannade Mich upp, funderade och ropade på Zanna. Han försökte förklara sin tanke för henne:

   Jag tror att jag förstår hur du menar, sa Zanna, men jag tänker att det är för långsökt och för omständligt.

   Hur då, menar du?

   Jo, filosoferna från 1700-talet kunde mycket väl spekulera och filosofera om såna tankar och idéer, men vanligt folk var ju fast i sina föreställningar om det verkliga, i vardagen. Det mest ”sublima” de kunde uppleva, var väl när de, ibland under tvång, besökte en kyrka på söndagsförmiddagen. Eller i förhören när prästen kom till gården på besök, för att samtala med befolkningen om vad som stod i Bibeln, eller här i Sverige, i Martin Luthers Lilla Katekesen. Det är vad jag tror!

   Så du menar att folket var, eller är, neoluddister, medan det etablerade samhället består av neoidealister?

   Nja, ungefär så, kan jag tänka mig. Kanske för att de med makt och rikedomar ville förklara för underklassen, arbetarklassen, drängar och pigor; att det finaste inte finns i det materiella och materialismen, som guld, ädla stenar, siden och sammet, eller allt annat vackert och dyrbart, på jorden.

   Var fanns det då?

   Då sa man nog och det trodde nog många rika familjer också på, att det finaste fanns i Himmelriket och I Paradiset, efter livet på jorden. När människorna slitit och gjort rätt för sig, för att få leva bekvämt och behagligt, i ett luxuöst liv ovanför molnen och bortom Månen.

   Men vad finns det för samband som knyter samman Platons läror med idealismen och neoidealismen?

   Du ställer så svåra frågor, sa Zanna med ett skratt ända ner i magen. Vad tror du själv?

   Det här är ju bara en hypotes, men arten Människa, Homo sapiens sapiens, människorna och mänskligheten, verkar ju ha en inneboende drift, ett behov eller begär, uppåt och utåt, istället för nedåt och inåt.

   Ja, det kan verka så. Det håller jag med om.

   De som upplever livet, verkligheten och världen så, nöjer sig inte med att bygga höga torn, bestiga höga berg, kasta sig ut handlöst med vingar eller segel, eller skapa och flyga med flygplan, raketer eller ut i rymden med rymdstationer. De söker, tror jag, kontakt med sådana andra levande varelser, som ellekarna på planeten Ellek, vid stjärnan och solen Vega, i stjärnbilden Lyran.

   Där är vi också helt överens och kongruenta.

   ”Kongruenta”?

   Samstämmiga, överensstämmande.

   Just det, kongruenta.

   Det sägs att Adams och Evas två söner, Kain och Abel, var en sinnebild, en gestaltning, för den bofaste Abel och nomaden Kain. Kain som skulle bli fåraherde och resenären av de två.

   Men Kain mördade väl Abel?

   Jo, men Abel hade ändå odlat en gåva till Gud. Gud fördrev Kain, men skyddade honom ändå genom det så kallade ”kainsmärket”. Vad det var, vet vi inte.

   Vart vill du komma med det?

   Jo, sa Zanna. Göbekli Tepe anses vara den allra första religiösa platsen, som man än så länge ser som en kultplats för jägare och samlare. Tidigare var man övertygad om att religionen uppstod samtidigt med att människor blev bofasta, skaffade sig egna husdjur, odlade sin egen mat och slutade vandra och nomadisera. Därav uppstod konflikten mellan bofasta och vandringsfolk.

   Jag tror att du menar att de bofasta blev till vår tids neoluddister, medan jägare, samlare och senare vandrare och resenärer, blev till neoidealister.

   Ja, i stort sett, så.

   Varför det?

   Varför vad då?

   Varför skulle jägarna, samlarna, vandrarna och vad du nu sa mera, bli till neoidealister?

   Resenärerna. Jo, för att de var vana vid att flytta på sig. Det öppnade för att skapa handelstillfällen, med de bofasta. De bofasta upptäckte sällan nåt nytt eller var med om nåt ovanligt.

   Det uppstod alltså två slags kulturer?

   Ja, så tror jag att det blev. Resenärerna tog vara på det som de funnit på andra platser i världen. De bofasta var nöjda med det som de redan hade, men hörde på berättelser och lärde sig mer om den värld som de själva sällan eller aldrig skulle få uppleva eller tillträde till.

Annonser