Men nu utlovar neoidealisterna och SpåRätt AndroArt ett förlängt eller till och med evigt liv. Hur ska det fungera för alla neoluddistiska, passiviserade, barn?

   Var och en kommer nog att försöka så gott den kan, kämpa vidare på sin nivå. Det är inte vår, andhrybernas, sak att döma och bedöma vilken eller vilka som duger eller inte. Allt vi kan göra är att hålla dörrar och fönster öppna. Vi kan hoppas att förlängt och evigt liv kan rädda några själar till, men även de kan drabbas av sjukdomar, olyckshändelser eller katastrofer.

   Vad är det som ni andhryber själva vill göra?

   Först och främst återställa de ekologiska systemen på jorden. Tellus är förbrukad, men vi kan säkert motverka en hel del virvlar som drar med sig sådant som ökar hastigheten för entropin och sönderfallet. För att kunna göra planeten beboelig igen. Människorna har fått hjälp från ellekarna till att finna en ny planet, eller att flytta ut i rymden, men ändå kan ingen påstå att det finns ett överflöd av beboeliga planeter att välja på. Därför är vår uppgift att se till så att planeten kan fungera igen, med syre, vatten, värme och tillgång till atmosfär och solljus.

   Vad ska ni göra med de människor, neoluddister, som valt att stanna på jorden?

   Ingenting. Ingenting alls. Vad de gör eller inte gör, bryr vi oss inte om. Det finns säkert de som vill hjälpa oss. Då får de göra det. Så finns det lika säkert de som vill förstöra för oss. Då får de göra det. Det kommer bara att leda till att vi fortsätter vårt långsiktiga projekt, på en annan nivå, än dittills.

   Jag kommer att tänka på, sa Zanna, en film jag sett en gång. Den handlade om en familj som drabbats av en tsunamivåg, i Khao Lac, i Thailand. Vågen drog in över stranden och många människor omkom. Hus och hem förstördes. Mamman i familjen och den äldste sonen av tre söner, lyckades hålla ihop, medan vattnet gick tillbaka ut i havet. Mamman hade skadat ett ben och hon fick hjälp av den lokala befolkningen till ett sjukhus. Där blev hon liggandes, i väntan på att bli bättre.

   Vad hände med sonen?

   Jo, det var det som jag kom att tänka på. Sonen, Lucas, jag tror de kom från Australien, familjen, han blev tillsagd av sin mor att hjälpa till i sjukhuset, medan hon låg för att återhämta sig. Han visste inte vad han skulle göra, men fann snart sin syssla. Han började samla namn på försvunna, för att söka efter dem bland patienterna på sjukhuset. Där skaffade han sig själv en meningsfull uppgift.

Annonser