Han fick en ingivelse om att söka efter vad som kunde vara på gång hos neoluddisterna i deras starkaste fäste, i Australasien.

Men först slogs han av att inte säkert veta vad en ”ingivelse” var? Kunde inte också den vara något andligt, spiritistiskt, immateriellt och… formlöst?

I Bibeln var det som om Gud skapat Adam och Eva som just former, som Gud ingjöt liv eller livsanden, i. Kanske att Gud blåste in livsanden i dem och att anden, andan, var själva den syrefyllda luften?

Människorna kunde ju inte leva utan luft. De var beroende av den värld som omgav dem, med sol, himmel, växter, klorofyll och syre.

Varifrån kom ”ingivelsen”? Var det från ett högre sammanhang, ute i världen, universum och kosmos, eller var det från det Stora Självklara eller den Stora Glömskan. En slags återkoppling till något som var på färd att försvinna, kanske för all framtid?

Det var som att komma ihåg något.

Först uppstod medvetenheten i medvetandet om att något skulle kunna ha en betydelse och användas i ett speciellt sammanhang. Mich uppmärksammade det dittills meningslösa eller betydelselösa, tills att det framträdde, syntes och kunde ses som något framträdande ur verkligheten som den såg ut och kunde upplevas.

En flugsnappare, en fågel som livnärde sig på flugor, var för sin existens beroende av flugor och uppmärksam på insekter i luften, för att kunna leva och fortplanta sig, i framtiden. Det fanns ingen avsikt i det, om Mich inte samtidigt tänkte sig någon slags andligare nivå av tillvaron. Flugan åt koskit och flugsnapparen satte i sig flugan. Mer än så behövde det inte vara.

Tills att den svaga lilla varelsen Människan gjorde sin entré i Skapelseberättelsen och började berätta om varför allt såg ut som det gjorde och var som det var. Människorna ville, troligtvis för att de hade ett behov av att få veta, sätta in varje enskild sak och händelse i ett för Människan större och begripligare sammanhang.

Vad var det nu igen som Mich hade för ”ingivelse”?

Var en ingivelse detsamma som en ”inspiration”. Där fanns ordet för ande och anda igen, i att bli ”inspirerad”. Gud i Bibelns Nya Testamentet hade inspirerat Jungfru Maria med den Heliga Ande. Det var på så vis hon hade blivit med barn, med Jesusbarnet, när Ängeln Gabriel förklarat för henne att hon var havande med Guds Son, den gudomliga Bebådelsen. Men många av neoluddisterna var kristna. Vad hade Bebådelsen inneburit för dem? Var det ett andligt budskap, en övertygelse om att en Högre Makt ingrep i Människans liv, eller intygandet om att med Guds hjälp var allt möjligt, även mirakler och helgonens liv i helgonlegender och hagiografiska urkunder och källor?