Nostalgisternas cyborg Mao 2 4 Caesar.

Michs ingivelse handlade om att ta reda på mer om nostalgisternas utformning av deras tidskapsel. Den som bestod av information samlad i cyborgen Mao 2 4 Caesar. En maktsymbol och en furste som skulle ta över, efter att Neoidealismen för all framtid gått under och försvunnit.

Nostalgisterna hade tänkt sig denna konstruktion av kött, blod, cybernetiska styrdelar, mönster och strukturer av information, till en ny första Gud.

Såsom Gud hade funnits redan från begynnelsen i Bibelns Genesis och Första Mosebok, skulle Mao 2 4 Caesar återuppstå och sätta igång den sanna neoluddistiska världen igen. Att mycket lite av det som fortfarande, ännu fanns omkring nostalgisterna, skulle finnas kvar då, var det ingen av dem som tänkte på, eller med egna ord, högt och tydligt, ville erkänna. En annan sak var att Mao styrdes av en kortsiktig vision, som mer förr än senare, skulle ta slut. Han skulle ha en jättes mentala och fysiska styrka, men en barnrumpas intellekt och förmåga till att förstå konsekvenserna av sina beslut.

Människor hade i alla tider förväntat sig att någon, kanske en gud, skulle berätta och förklara allt för dem. De svar som barnen frågat om vem som skapat Gud? Var universum tog slut och vad som fanns bortom det? Vad som hände efter döden? Om själarna vandrade vidare, från djur till människor? Varför inte alla människor kunde hålla fred och varför inte alla människor hade någonstans att bo, mat att äta och kläder för att hålla sig varma?

Med signalerna från program, distributionskanaler och informationsinsamlingar, skulle Mao 2 4 Caesar tillgodose alla mänskliga behov, var det tänkt.

Människorna, i deras kollektiva gemenskap, delade sig likt celler, alltid från en kärna och enhet, till två. De nya två delade sig till fyra. De fyra delade sig till åtta, som delade sig till sexton, och så vidare. Det var som inprogrammerat i den mänskliga tillvaron. Det var också vad som skulle komma att ske, när Mao kom till makten. Människorna som väcktes till liv av Mao, likt homonculus i sin flaska, eller den andliga roboten Golem, skulle snart börja sin nya vandring på jorden, från grottbunkern nere i Austalasien och vidare över till Afrika och Europa. Eftersom alla länder och riken låg i ruiner, människorna som funnits där var begravda av berg, sten och jordmassor och alla andra omkommit i översvämningar, låg planeten än en gång tom och öde, som när Gud skiljde vatten från vatten, med ett landområde till fäste att börja om hela evolutionen och utvecklingen igen.