Den sista neoluddistiska revolutionen.

Neoluddisterna hade sitt starkaste fäste och administration i Australasien, i en grottbunker i närheten av Melbourne, fast dold från luften, så att inga drönare eller spanarsatelliter från SpåRätt skulle kunna avslöja dem. Det fanns fortfarande grupper eller mindre konstellationer av neoluddister som bodde på andra platser i världen, som Berndt och Elisabet, vid utkanten av Sibiriens hårda och kalla klimat.

Andra grupper vandrade omkring för att finna mat och annat nödvändigt för överlevnaden, medan de sökte undkomma SpåRätts räddningsaktioner, drönare och helikoptrar. Många var det som gav upp under vandringen och lät sig föras bort till närmaste uppsamlingsläger, där de inväntade att bli utskickade till rymdstädernas formationer.

Terrorgrupper som Svartråttorna försökte tillsammans starta uppror, revolter och en revolution mot SpåRätt och neoidealisterna. Målsättningen var först och främst att knäcka SpåRätts kommunikations- och informationsstrukturer.

Det hade länge funnits bland neoidealister ett tänkesätt som kommit att kallas för ”politisk korrekthet”, eller bara ”PK”. Det sättet att tänka och umgås på var något djupt liggande, primitivt och underförstått, bland alla människor. Vad som var bra, skönt, rätt och riktigt i tillvaron, berodde inte genuint på vad var och en ärligt kommit fram till att tycka. Istället antog man att den som tillhörde det egna lägret och hade de rätta åsikterna också omfattades av en garanti och en försäkran om vad som var bra, skönt, gott och meningsfullt. Därför kallade man det för: ”politiskt korrekt”.

Tänkesättet återfanns och återkom bland både demokratier och diktaturer. Det skulle, menade de styrande, finnas åsiktsfrihet och personlig frihet till att välja det som kunde kännas som rätt för var och en, men bland nätverk, grupper och andra kolletivister och flocktänkare, var det aldrig populärt när någon hade avvikande eller annorlunda åsikter och erfarenheter, än den egna, gemensamma gruppens.