Den första tiden, förklarade Raymond, kunde vi inte överge varandra ens när vi behövde gå på toa. Vi följdes åt för att ingen av oss skulle försvinna eller gå vilse. Så höll vi på i kanske en vecka.

   Efter det blev det motsatsen. Vi var så trötta på varandra och att ständigt hänga varandra i hälarna, att vi inte ens sov tillsammans, på nätterna.

   Efter några veckor var allt som förut igen, som på jorden. Vi gav oss ut på utflykter i rymdhotellet, för att besöka trädgårdar, växthus, rymdparker och nöjesanläggningar.

   Det fanns flera varianter av nöjesanläggningar. Några var fysiska, som Skansen, Gröna Lund eller Disneyland. Andra var mer simulerade och virtuella. Mer hypotetiska, föreställande och…. Vad kallas det nu igen… fiktiva.

   Just det, sa Raymond. De virtuella parkerna och anläggningarna var naturligtvis mycket större och rymligare, tills att vi kunde känna hur begränsat och rörelsehämmande det var att sitta inne i en sån där drömmaskin i flera timmar. Man fick både träsmak och träningsvärk, av att spänna muskler och leder på samma sätt.

   Precis, fyllde Maria i. Det var en av de första övningarna som vi kom på och som vi kunde beskriva och förklara för ledarna och instruktörerna i Ministralen och Stjärnspindlarna. Då införde vi tantrisk yoga, zenmeditation, mindfulness och zhineng qigong. Bara för att börja med nåt.

   Blev, undrade Zanna lite försiktigt, er bakgrund från sexindustrin och porrindustrin till nåt hinder, eller att de ni hade som kunder eller klienter, var fördomsfulla eller sa nåt otrevligt?

   Nej, aldrig, aldrig. Det var tvärtom bara till fördel! Vi var vana vid att tas med folk, Jämfört med på marknadsplatserna och i sextältet, kom ju människorna här nyktra, förväntansfulla och tillmötesgående. Vi hade ju en slags naturlig auktoritet och visste en hel del som de var ivriga på att lära sig mer om.

   Hade ni fasta arbetstider och andra villkor och avtal?

   Nej. Det mesta var väldigt fritt. Var det nån som ville tala med oss och träffa oss, så bokade de bara en tid. Vi kollade av om någon bokat in oss och så bekräftade vi tiden, om vi var lediga då. Det hände ju då och då att vi redan var uppbokade…

   Kände ni, frågade Mich, någonsin att ni var stressade eller behövde mer fritid och frihet?

   Aldrig, svarade Maria. Vi var väldigt fria och det var ingen som kontrollerade vad vi gjorde eller vad vi åstadkom. Det beror på, tror vi, att de som kommit till oss, återkopplade och talade om för dem som rekommenderat oss, att vi var bra och att de var nöjda och belåtna.

   Så, sa Raymond, var vi ju så glada över att ha nåt att göra och att betyda för andra, där uppe. Vi ville ju inte bara sitta och rulla tummarna? Vi var noga med att hålla på våra dagliga rutiner och träningsprogram, så att vi ingav förtroende och människor med en gång kunde se att vår träning ledde till önskat resultat.