Mich satt länge och grunnade, tills att han ropade på Zanna:

   Zanna, kan du komma och hjälpa mig med en sak?

Hon kom in i rummet:

   Javisst. Vad är det?

   Har du läst Isaac Asimovs böcker om ”Stiftelsen”?

   Javisst. Självklart. Det har väl alla? Dem fick vi ju läsa i skolan. Det var ju obligatoriskt!

   Vad tror du Asimov menade?

   Han menade nog mycket, men jag tror att han såg på psykohistorien som vetenskapen som helhet och Hari Seldon som en mystisk vetenskapsman, lite lik Jules Vernes Kapten Nemo, Robert Louis Stevensons Doktor Jekyll, eller Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes. En man, mystisk och med en otrolig intelligens och minneskapacitet, som skapar ett verk som räddar mänskligheten undan från en lång tid av katastrofer. En vetenskap som är både verklig, realistisk, möjlig, obegriplig för oss läsare, spekulativ och profetiskt. Jag har själv skrivit en hel del om dessa män som fanns i litteraturen, under den victorianska tiden, i England och övriga Europa.

   Vad berodde det på att den uppstod just då?

   Den engelska kolonialismen hade säkert en avgörande betydelse, men också Charles Darwins Utvecklingsläran och tron på vetenskapen som någonting magiskt och övernaturligt. Som om de verkligen skulle kunna finna svaren på alla frågorna, sedan bibelns första översättningar kommit ut… Det fanns en överdrift som också var mystisk och metafysisk. Gud framstod som den främste av alla vetenskapsmän, med jorden, människorna och planeten Tellus som sitt studierum och laboratorium.

   Som, när dåtidens alkemister och profeter inte uppfyllde sina löften, gav vind i seglen till de blivande neoluddisterna?

   Ja, men det var nog också en hel del maktstrider, intriger och interna stridigheter, mellan maktens män och de allra mest framträdande av vetenskapsmänniskor. Här i Sverige hade vi ju Alfred Nobel, med pris i fred, litteratur, kemi, fysik, medicin eller fysiologi och ekonomi. Det var ju Kungliga Vetenskapsakademin som dels skulle belöna dem som redan gjort sig förtjänta av priset, dels vars vetenskapliga forskningsresultat skulle få betydelse för mänskligheten, i framtiden. Den första delen var relativt enkel. Det är lätt att konstatera när någon redan har varit framgångsrik och betydelsefull. Den andra delen är betydligt svårare, eftersom den påverkas så mycket av var och ens önsketänkande, om vem eller vad som kommer att få betydelse och mening, i framtiden och för kommande generationer. Många var nog de som ville ge sig själva priset, eftersom de ansåg, i sin solipsistiska värld, verklighet och vardag, att de gjort mycket nytta och tagit stort ansvar, bland de människor i etablissemanget, som fanns då.

   Ja, det är väl dem som Asimov ironiserar över, när han beskriver dem som de mest betydelsefulla, i Stiftelsen. Samtidigt som den verkliga psykohistorien pågår någon helt annanstans.

   Ja, det tror jag med.

Mich tänkte efter ännu en stund. Zanna gick och satte sig i soffan. Den var fortfarande dammig. Zanna tänkte att hon måste komma ihåg att dammsuga den, när hon fick tid och lust.

Mich kom på att:

   Vi själva då? Vad är vårt sammanhang, i allt det här?

   Om vi nu har nåt, ja?

   Vi kan ju gissa, eller spekulera?

   Får se nu… Vårt sammanhang? Ja, vad kan det va?

   Jag är inne på ett spår om Nickes ”språkets arkeologi”, men har också egna funderingar kring ett område som jag kopplat samman med Nickes, om: ”Psykoarkeologi”.

   Vad är det då?

   Jo, Sigmund Freud var ju inspirerad av arkeologi, när han utvecklade sina teorier om psykoanalysen. Nånting ditåt, tror jag.