Angela Superstars invigningstal:

   Det är mitt uppdrag här bland er människor som valt att fortsätta er kurs ut i rymden och universum, att söka gestalta för er, med er hjälp: Det Sköna. Redan idealisten Platon förklarade enheten av Det Sköna, Det Sanna, Det Rätta. Är en sådan enhet möjlig? Är den i sig sann, eller bara en konstruktion och ett ideologiskt argument? Än så länge är det en tes, som vi tillsammans kan ställa upp som en hypotes, inför framtiden. Det Sköna som det sublima. Som något mer än bara det fysiska, materiella, konkreta, hårda och tydliga. Det som kanske andra skulle kalla för diffust, otydligt eller bara dimmigt.

Hon gjorde en paus, för att ge lyssnarna andrum och utrymme till att tänka efter. Hon försökte vara tydlig, men inte övertyga eller övertala. Det hade redan alltför många bland människorna försökt med, med dåligt resultat. Hon fortsatte:

   Det Sköna är alltid också Det Nya. Det som kommer som en överraskning, oförutsägbart och oväntat. I det Stora Självklara är ord som estetik och estetiskt, detsamma som att det är skönt, vackert och tilltalar vår upplevelse av det Sköna. Bland Förvaltarna har det Sköna blivit till en tradition och en norm, när det Sköna är detsamma som den allmänna uppfattningen om vad som är vackert, skönt och njutbart. En allmän uppfattning är att det Sköna också är Originalet, det ursprungliga, det unika och därmed också det värdefulla, exklusiva, enastående och dyrbara. Därmed har vi fått idén om att det som är skönt också är eftertraktat, efterfrågat och tillgången av det är ytterst begränsat, vilket, som med metallen Guld eller ädla stenar som Diamanten, eller dyrbara årgångsviner, ger Ägaren och Innehavaren, en speciell och unik ställning, av att förstå, känna och uppleva, det Sköna som något objektivt. Det krävs alltså en speciell begåvning, intelligens, intellekt, kunskap, erfarenhet och förståelse, för att kunna uppleva det Sköna som skönt. Den andra uppfattningen som funnits bland Förvaltarna och neoluddisterna, är att det Sköna är det som alla, hela folket, alla i den gemensamma gruppen, är eniga om är njutbart, vackert, trevligt och tilltalande. Det som vi brukar kalla för en konvention, en överenskommelse om en gemensam uppfattning, som flertalet, majoriteten delar. Eftersom de är överens om vad som är skönt, är de i de flesta fall också ense om vad som är motsatsen; fult, plågsamt, otrevligt eller osmakligt.

Angela gjorde ännu en paus. Det uppstod ett sorl, som efter en stund gav med sig och publiken tystnade. Hon fortsatte:

   Rymden är skön. Friheten är skön. Det Nya är skönt. Det Sublima är skönt. Jag vill inte, i vilken gång i ordningen, styra över era åsikter och värderingar, men jag hoppas att ni efter detta, mitt invigningstal, börjar fundera över vad som ni, du, verkligen tycker är skönt. Är det bara en konvention och en gemensam överenskommelse, eller är det något som var och en, ärligt och uppriktigt, kan erkänna som skönt, vackert eller njutningsfyllt? Tack för att ni kom hit, var med och lyssnade! Här och nu följer ni er egen väg, in i allas vår framtid! Tack än en gång!

Så tystande hon.