De som ville bevara det gamla från förr, inom vilket folkslag som helst på Tellus, fanns en misstro, en misstänksamhet och, hos somliga till och med en fientlighet mot förändringar, förnyelse, det främmande, annorlunda och okända. Deras starkaste företrädare var de som hade mest att förlora på att förändringen och förnyelsen genomfördes. Med ord försökte det förklara för alla de andra inom den egna stammen och det egna folket, alla de besvikelser, förluster och möjliga nya hot som förändringen kunde medföra. Avsikten var att de mindre missnöjda, som ändå kunde tänka sig vara positivt inställda till att något nytt och okänt skulle bli till verklighet, blev avogt inställda och föredrog allt som det var, istället för något som troligtvis skulle bli till det sämre. Alla var beredda att offra lite, för att få det mycket bättre. Om uppoffringen skulle pågå under en längre tid, i ovisshet om utgången, skulle människorna ställa högre krav på de ansvariga, Förnyarna, till att återvända och återgå till hur det varit innan, förut, förr.

SpåRätt, med härskarinnan och gudinnan Angela Superstar som ideologisk spjutspets och banérförare, kunde med henne utforma den religiösa, metafysiska, föreställning som behövdes för att övertyga och övertala de som fortfarande höll upp en fot i luften, osäkra om de skulle ta steget in i det okända, eller hellre återgå till det gamla och kända, i det Stora Självklaras värld och vardag.

Stjärngänget och maskingänget hade arbetat länge på denna nya strategi. Ända sedan Harriet Backe kommit igång med tevekanalerna SpaRatt Entertainment och SpaRatt Science Channel, hade programmakare, manusförfattare, producenter och regissörer medvetet växlat mellan tro och vetande, övertygelse och fakta. Därför hade maskingänget medvetet utforskat och spekulerat om vad som egentligen dolde sig i det Stora Självklara. Det som filosoferna annars kallat för ”common sense”, konventioner och allmänbildning. Vetenskapen och vetandet kunde ju inte ta upp exakt allt, intill minsta kvark och axiom. Filosoferna utgick också från det som var allmänmänskligt och universellt. En färgblind påverkades av en avvikelse i tapparna och stavarna, inte av ett ideologiskt ställningstagande om att det svartvita seendet gav en verklighetstrognare bild av hur människorna upplevde världen. Alltså måste man tro att den vanliga, normala, människans liv, funktioner, drifter, behov, lustar och begär, bekräftat den grekiske sofisten Protagoras påstående om att:

”Människan är alltings mått”

Eller som den också kallades: ”Homo mensurasatsen”.

Men Människan skulle överge sin solipsistiska ideologi, när vetenskapsmänniskorna, forskarna, uppfinnarna och upptäckarna, samlat tillräckligt med bevis på att Människa på Tellus, varken befann sig i en antropocentrisk eller geocentrisk verklighet. Solen snurrade inte kring jorden. Gud hade inte skapat Människan till att styra över allt levande. Solsystemet befann sig inte varken i galaxen Vintergatans eller Universums mitt eller centrum. Världen skulle inte upphöra med Människan, mänskligheten eller om människorna sprängde planeten Tellus till atomer och molekyler. Ingen Gud skulle straffa Människan, efter Armageddon, Ragnarök eller Västerlandets undergång.