Den virtuella verkligheten ersatte i mycket människornas gamla behov av att resa, uppleva och upptäcka det som var nytt och okänt. SpåRätt hade satsat, efter noggranna övervägningar, på att djur, växter och andra levande organismer, skulle bli kvar på jorden. Därför tog det tid att konstruera biosfärer och biotoper med de för människorna nödvändiga bakterier och normalflora.

De multinationella televisionskanalerna och oberoende filmmakare och filmskapare hade kopierat, reproducerat och tillverkat både gammalt och nytt, av gammaldags celluidfilm, Beta- och VHS-format för videoband och de senaste formaten inom digitala bildmedia, för att kunna visa för framtida generationer hur det sett ut på Tellus olika klimat och geografiska zoner. Detta ledde fram till en urvalsprincip där livet på jorden skulle upplevas, inte som härligt, skönt och tillfredsställande, utan outhärdligt fattigt, tålamodsprövande och otillgängligt. Livet i rymden skulle upplevas som det bästa valet, av alla de möjliga.

Virtualisterna blev duktiga på att i sina drömmaskiner tillverka virtuella landskap och upplevelser som skulle bli mycket mer spännande, än hur framtida barn och ungdomar kunde föreställa sig livet på deras ursprungsplanet Tellus. Inte det minsta oförståndiga barn skulle kunna komma på den absurda idén att livet på jorden hade varit en bättre plats att bo på. Allt det som varken bostäderna, arbetsplatserna eller fritidsanläggningarna i rymdstäderna hade att erbjuda, eller färder och transporter ute i rymden kunde ge av upplevelser, skulle de få tillgång till i drömmaskinernas världar och dimensioner. Fantasin skulle bli deras verklighet och framtid.

Språnget ut i rymden hade bara riktningen utåt och ännu längre bortåt. De hade redan gjort valet om att inte längre veta vad de hade, men satsa allt på vad de istället kunde få. De skapade en vision in i framtiden, men bakom dem skulle det finnas en avskräckande illusion, av tomhet, tristess och tillintetgörelse. Det självklara valet skulle vara lika enkelt för alla.

Det här var inget nytt i utvecklingens eller mänsklighetens korta historia. Christopher Columbus och andra sjöfarare och upptäcktsresanden hade gjort det valet i årtusenden tidigare. De måste tro och drömma om det som fanns där borta i fjärran, utan tvivel eller tvekan.

SpåRätt hade redan tidigare sänt iväg stjärnskepp till planeten Ellek, vid stjärnan Vega i Lyrans stjärnbild. Kontakten med Ellek fanns redan, men bara som en vision genom drömbubblorna. I drömbubblan möttes den inre och den yttre rymden. En semipermeabel cellvägg som släppte igenom avfall som skulle ut och näring som skulle in.

För cirka tre miljoner år sedan sov Lucy uppe bland träden, för att inte bli anfallen medan hon vilade. Människorna i deras nuvarande civilisation och kulturer, hade existerat i snart tre tusen år. Det har sagts att: ”Tiden läker alla sår”. Hur Lucy, som tillhörande Homo sapiens sapiens föregångare och anmoder Australopithecus afarensis, upplevde sin samtid och de hotande faror som fanns då, på den tiden, vet vi ingenting. Vi kan föreställa oss, skrev Mich, att också de tittade upp mot den nattsvarta stjärnhimlen och funderade över om det kunde finnas annat liv där ute, någonstans långt borta.

Annonser