Michel Cerne och Zanna Topp.

Det skulle snart vara dags för Mich och Zanna att lämna Tellus bakom sig. Mich var ju okänd som andhryb och framstod bland människorna som en människa. Zanna var definitivt en människa, med rätt till att flytta ut i rymden. Ändå ville Mich stanna kvar i sina lokaler på Långholmsgatan 11, vid Hornstull i Stockholm, så länge han kunde. Det fanns risk för att han inte skulle få ta med sig någonting därifrån, ut till den nya bostaden. Därför måste han och Zanna gå igenom, sortera och arkivera så mycket som möjligt, med intentionen att ta med sig av det nödvändigaste. Möbler, konstverk, antikviteter och saker från hembygden, var för skrymmande och otympligt att ta med. Av sådant som Mich fann intressant och obearbetat, skapade han med hjälp av sin dator och 3D-skrivare kopior i miniatyrstorlek. Hela hans möblemang skulle kunna rymmas i ett gammaldags dockskåp.

Allt som rörde andhryberna var hemligstämplat och sekretessbelagt, för människorna. SpåRätt och AndroArt ville inte att andra skulle kunna tillverka liknande levande varelser. Konstruktionen och produktionen av andhryber fanns i stora utrymmen under bergen norröver. Ingen skulle kunna ana var tillverkningen var på gång eller skulle fortsätta. Då och då lades den ena verksamheten ner, för att så fyllas med cement, stenar och jord, för att inte kunna öppnas och användas igen.

Mich, eller som han hette förut, Fabian Frånlandsvind, tills att han upptäckte att det fanns en till med samma namn, hade ju växt upp bland människor och under mänskliga förhållanden. Han kände sig mer som en människa, än en andhryb, fram till att han kände på sig att det fanns avgörande skillnader, mellan honom och omgivningen.

Unga människor som funnits omkring honom, hade varit uppfyllda av sig själva, sin egen utveckling och möjligheterna till ett framgångsrikt, intressant och betydelsefullt liv. De hade utgått från att de var som alla andra, med samma förutsättningar men med de allra bästa villkoren för att bli uppmärksammade och märkvärdiga. Så fortsatte ungdomen in i vuxenlivet, för att de snart skulle uppleva livets motgångar och hur förväntningarna blev förvandlade till besvikelser och tillkortakommanden. Det gav dem upplevelser att omsätta till erfarenheter, för att lära sig anpassning och att acceptera livet som det var och som det hade blivit.

Andhryberna skulle genomgå en annan utvecklingsprocess, då deras starkaste förmåga till uppmärksamhet, skulle bli till upplevelser.

Människornas förmåga till att uppleva var starkt begränsad och filtrerades genom sinnesorganen, psykologiskt försvar och associationsbanornas långsammare friktionshastighet. Det var individuellt. En människa kunde fatta omedelbart det som för en annan skulle ta en halv livstid. Det kunde förändras när människornas åldrande förlängdes och en människa som förr levt i högst etthundra år, nu kunde få vara med om minst fyrahundra år till.

Annonser