Dag ett i rymdhembygden.

Att anpassa sig till ett liv ute i rymden, var värre än den vanliga jetlaggen, efter en ordinär flygtur. Mich trivdes med en gång i sin nya bostad, men för Zanna var det lite värre. Ingenting var som vanligt. Här ute fanns ingenting av det Stora Självklara. Ingenting var självklart och ingenting gick säkert att förutse. Åtminstone inte de första dagarna och veckorna.

Zanna var trött på morgonen, efter att ha sovit dåligt den första natten. Innan de somnat, kvällen innan, hade de legat och kramats och smekt varandra. Det gav ett tillfälle till njutning och intimitet, men påverkade också kroppens endorfiner och oxytocyner. Om det inte var sömnbringande, så var det ändå rogivande.

Zanna försökte påminna sig om vad hon hade drömt om och tänkt på under nattens timmar, men allt var försvunnet. Hon steg upp, gick ut i badrummet för att gå på toa och ta sig en dusch. Duschen bestod av ett ångmoln som, när det hade blivit till vatten på hennes nakna hud, återgick in i ett fläktsystem. Hon torkade av sig med en handduk och tog på sig sin morgonrock.

När hon kom ut i vardagsrummet, såg hon att taket fortfarande visade den nattsvarta rymden. Hon skiftade inställningen till dag och till solljus. Det slog om till ett bländande dagsljus och hela rummet strålade upp. Hon lade märke till på inställningen, att de kunde anpassa ljuset så att det automatiskt blev till ett motsvarade dygn på jorden. Deras egen belysning skulle synkroniseras med den allmänna klockan, tiden, och årstiden, ute i rymdsamhället.

Zanna väntade på Mich så att de skulle kunna äta frukost tillsammans. Medan han duschade, satte hon sig vid datorn och tittade på den första presentationen av boendet i lägenheten och i SpåRätt Space Society. Det var mycket att lära in och komma ihåg. I bostadens drömmaskin fanns en virtuell guide som kunde visa dem runt och beskriva hur vardagslivet skulle se ut och vad det kunde bestå av.

Pengar fanns det inte, men allt gick att beställa från centrallagret.

Det som omgav dem i deras boende och vardagsliv, kallades för ”Ramverket”. Innanför ramverket fanns allt som de behövde veta, förstå, känna till och bli delaktiga i. Ramverket hade små robotar som arbetade dygnet runt. De brukade kallas för ”hustomtar” eller ”gnomes”. Hustomtarna for ständigt omkring utanför rymdsamhällets utansida, för att besiktiga, kontrollera, laga, reparera, restaurera och byta ut gammalt mot nytt.

Tellus hade ännu så länge tre funktioner, för de boende i rymden. Det var från Tellus man hämtade allt material och materia, för att bygga vidare, förändra och förbättra.

På Tellus skulle andhryberna bygga upp en ny ekologisk verklighet, med alla de nödvändiga kretsloppen. Så var det fortfarande neoluddisternas boplats och hembygd, i deras version av hur världen skulle se ut.

De kriminella på Tellus hade valt att leva som neoluddister. De kunde inte finna det utrymme som de behövde för att skapa en ”svart marknad”, med stulet gods, bedrägerier, solochvårande och bondfångeri, ute i rymden. De var i sina verksamheter beroende av att människor hade föreställningar eller vanföreställningar om det Stora Självklara. Det var ur det som tjuvarna och bedragarna kunde hämta de misstag som var nödvändiga för att vanliga människor skulle kunna ta fel eller tro på sådant som inte fanns.

Annonser