Mich visste att drömkulorna ersatt drömdräkten. Först kom tevespelen och så dataspelen. Efter utvecklingen av de tredimensionella skärmglasögonen skapades de första virtuella reality-dräkterna. Dräkten omslöt spelaren eller drömmaren som en dykardräkt eller en våtdräkt. Problemet med den var att drömmaren fortfarande var tvungen att stå på marken.

Man testade att hänga upp spelaren eller drömmaren i en sele, så att rörelsefriheten skulle bli optimal, men det fanns fortfarande problem med tyngdkraften och att selen spände och drog åt. Då var det någon som kom att tänka på bollhaven, utrymmet med bollar, där barnen kunde leka och hoppa, utan att slå emot golv eller väggar.

Med en vr-dräkt kunde drömmaren ligga i bollhavet och röra sig fritt. Ändå var dräkten stram, stel och drömmaren blev lätt svettig och varm. En hel natts sömn i en sådan dräkt kunde ge skavsår och utslag.

Med kameror och mikrofoner i drönare, utvecklade företagens avdelningar för forskning och utveckling det som skulle bli till drömkulorna. Varje kula skulle vara av genomskinlig plast, med en enkortsdator i, som samlade upp och registrerade allt som sändes av impulser från sensorerna ute i plastbollens ytskikt.

Nu kunde drömmaren befinna sig i drömtillstånd av simning, bergsbestigning, dykning, flygning eller fritt svävande ute i rymden. Mitt inne i bollhavet av drömkulor, var drömmaren omgiven av impulser som sände intryck och uttryck, simultant, åt alla riktningar.

Mich och Zanna gick in i varsin drömmaskin. Där inne var det bahagligt svalt. För att få maximal effekt, hade de tagit av sig alla kläderna. Om man ville, kunde man förstärka upplevelsen ännu mer, genom att smörja in sig med en speciell, genomskinlig drömmaskinskräm, som ökade flödet av impulser, men det hoppade de över, så här den allra första gången.

Zanna hade bestämt sig för att uppleva Söderhavet, på Tellus. Där ville hon ligga och ha det skönt, i den heta sanden under solen, medan hon hörde ljudet från havets vågor som slog in mot stranden.

Mich hade bestämt sig för att möta Lucy, där hon hade levt för över tre miljoner år sedan. I den fiktiva världen kunde de tala med varandra och göra sådant som kanske inte fungerat, om drömmaskinen istället varit en tidsmaskin.

Annonser