Sådana center hade det funnits i Sverige redan i slutet av 1900-talet. De hade utvecklats från byarnas backstugor, till fattighus, arbetsstugor och senare skyddade verkstäder, för dem som inte längre orkade med eller klarade av den allt högre takten ute på arbetsplatserna och i arbetsmarknadens hårda konkurrens.

När den Andra och Tredje maskinåldern tog över, med alla maskiner, robotar, datorer, automater och andra apparater, blev människorna arbetslösa och sysslolösa. När de inte satt och läste gratistidningar, lyssnade på ändlösa debatter i radion eller var engagerade tittare på teveprogrammens dokusåpor och utslagstävlingar, ägnade de sina liv till att spela boule eller bingo. De mer introverta löste korsord, sudoku, lade pussel eller lagade någon söm, med nål och tråd.

Samhället erbjöd medborgarna mer av ”meningsfullt arbete”, men, meningsfullt för vem?

Självhjälpsböcker, studiekurser och kreativa lekar, blev bestående inslag i vardagen för alla dem som överlevde på sina medborgarlöner.

Den illegala droghandeln övertogs av hälsokostaffärer, nätfarmaceuter, örtagubbar och schamaner. Det var fritt fram för vem som ville att fly över i de artificiella paradisen, så länge som det inte skadade någon annan.

När SpåRätt upprättat de första avgångsterminalerna för att medborgarna skulle kunna flytta ut i rymden, märktes med en gång tydliga nedgångar i bruket av antidepressiva, neoroleptika, psykofarmaka och psykedelica. Nu fanns det plötsligt något nytt att se fram emot och ställa förväntningar och hopp, inför!

Alla de som stått i valet och kvalet inför att antingen resa till Australasien och neoluddisterna, eller förbereda sig inför resan ut i rymden, kanske ända bort till planeten Ellek, kunde nu dra en djup suck.

Med rymdresan var allt redan färdigplanerat och klart, som på den bästa charterresan till Kanarieöarna. Allt de behövde göra var att bekräfta sin anmälan och ansökan, ute på nätet, att de mycket gärna ville flytta ut till ett nytt boende och ett härligt liv i framtidens rymdstäder. Sedan var det bara att börja packa.

SpåRätt hade satt ut containrar som flög bort med stora drönare. Robotar kom och hämtade sådant om var tungt och skrymmande, för att köra ut det till containrarna. Städrobotar dammsög, skurade, dammade och torkade. De hade också funktionen att se till så att ingenting blev kvar eller att något förråd eller annat utrymme stod fyllt och orört. Varje rymdresenär skulle veta att det inte fanns någonting att återvända till, eller som kunde ha blivit kvar i någon gömma.

Byggnaderna och allt annat materiellt skulle i framtiden finfördelas, malas sönder och pulvriseras, för att kunna ingå i strukturer av granulat, laminat eller komposit. Blandningarna skulle i sig inte utgöra någon fara för att mana fram nya föreställningar om nostalgi, retro, vintage eller hur det varit förr, mellan det Stora Självklara och den Stora Glömskan.

Annonser