Michs idé var att om han skulle beskriva allt som fanns, som han upplevde och var med om, inifrån drömmaskinen, så kunde han med tiden kartlägga drömmaskinens verkligheter och dimensioner, som, om inte verkliga, så realistiska. Det fanns en risk med projektet, nämligen att det från berättelsen kunde uppstå någonting motsvarande ljudets rundgång.

Alla som haft en musikanläggning inkopplad till en förstärkare, högtalare och mikrofoner, vet att om, när anläggningen är igång, när mikrofonen förs för nära högtalaren, så går samma ljud runt, runt, tills att det uppstår ett väldigt tjut.

Detsamma trodde Mich skulle kunna hända, om han återkopplade samma berättelse som han varit med om i drömmaskinen, tillbaka in i maskinens berättelse igen. En slags litterär, fiktiv och virtuell rundgång. Därför fick inte berättelsen han upplevt inne i drömmaskinen, återberättas med samma ord, meningar, betydelser, tolkningar eller kronologiska ordning.

Drömmaskinens drömmar uppstod inne i en virtuell verklighet, men vad fanns bortom den? Tog den plötsligt slut, eller fortsatte den bort mot evigheten, likt rymden ute i universum? Fanns det en utsträckning även i drömmen, med höjd, längd och bredd, i meter, kilometer, mil och ljusår?

Mich fick plötsligt ännu en idé. Om han avsiktligt och medvetet gick igenom sitt dockhusarkiv med händelser från jorden, skulle han inte kunna överföra och projicera dem in i drömmaskinen?

Det fanns risk för att drömmaskinen innehöll filter, sådana som föräldrar brukar använda för att deras barn inte ska kunna se och uppleva skrämmande eller annat olämpligt material, i teveapparaten eller med internet i datorn. Men det borde vara en enkel sak att ta reda på. Sannolikt skulle drömmaskinen vägra att ta emot sådant material som var otillåtet och som censurerades bort.

En annan fråga var om Mich, omedvetet skulle återskapa det Stora Självklara? Han skulle samla ihop så mycket tankar, begrepp och idéer, som egentligen skulle blivit kvar på Tellus, i den Stora Glömskan.

Annonser