Det var ingen mardröm, men det kunde ha varit? Mich trängde sig igenom och förbi kulisser, dekorer, rekvisita, tyngder, block, högar av rep och sådant som bara stod och väntade på att kanske få en betydelse på scenen, i något drama eller i en komedi.

Mich hade planerat att göra skisser från scenen i huvudet, för att, när han kommit tillbaka till sitt arbetsbord, färdigställa dem till ritningar inifrån drömmaskinens inre drömvärld.

Han kunde känna sig lite som ”Alice i Underlandet” eller ”Bakom Spegeln”, när han lite vilset sökte efter utgångar, väggar och andra konkreta begränsningar. Han var ganska så säkert ensam där inne. Det var tyst och orört.

Han var plötsligt tillbaka inne i drömmaskinens svarta låda igen. Han stod och övervägde mellan att gå ut ur den, eller att återvända in, ännu en gång.

I tankarna var han kvar i teorin om orden som försvann. Kunde inte människorna återskapa orden och deras betydelser, inne i drömmaskinen? Kunde inte drömmaren där få se och uppleva vad ”mossa” var, för att åter kunna använda ordet ”mossgrönt”. Eller skulle det bara bli till en tavtologi, ett cirkelbevis och en cirkeldefinition?

Så här skulle det kunna heta:

”Mossa har som igenkänningstecken att den är mossgrön. Mossa är det som har färgen ”mossgrön”.

Annonser