De små tomtenisserobotarna var ute dygnet runt och året rund för att konstruera nytt, förändra, förbättra, korrigera, reparera, uppdatera och uppgradera. Det kunde uppstå någon brist här och var, men annars var hela Eksta, drömstaden och drömkolonien i samma standard, i utseende och utformning.

Den senaste versionen av drömmaskinen var en hybrid, kombination och mix av dem ellekarna överlämnat till dem, som skisser och ritningar. De allra första drömmaskinerna som Adam och Jim Legg konstruerade, justerade och ändrade enligt ellekarnas ursprungliga modeller. Ellekarna var lite mindre till växten. Människorna skulle behöva större utrymme. Adam och Jim arbetade samtidigt med robotarna, humanoiderna, cyborgerna, andrarterna och andhryberna. Det gav dem möjlighet till att tänka på hur den ena skulle påverka den andra, när de var anslutna och uppkopplade.

Även om en andrart inte hade någon egen drömbubbla, var det lämpligt att då och då låta den genomgå en översikt i en drömmaskin. Där kunde ta till sig alla signaler som andhrarten burit på, som en terapi, debriefing, mental rengöring och överföring av all information till drömmaskinernas centraldagor.

Robatarna, humanoiderna, cyborgerna och andrarterna saknade ju drömbubblorna, i deras konstruktioner Drömmaskinerna skulle vara mest lämpliga för människor, andrarter och andhryber. De maskiner som skulle anpassas till andhyrbernas förmåga till att uppleva, skulle kräva ett mycket större minnesutrymme, både till arbetsminnet och långtidsminnet.

Den drömmaskin som Mich hade i sitt hus och använde sig av, var av naturliga skäl tillverkat och anpassad till en människa och inte en andhryb. Det betydde i prestandan att den var bara hälften så stark och att drömmarna kunde upplevas som sega och långsamma, av andhryben Mich. Mixtrade han med den på egen hade, kunde risken uppstå att SpåRätts datorer registrerade överförbrukning, och återkommande tecken på slitage. Det var nog inte bara till nackdel, eftersom han blev tvungen att tänka över varje nytt steg, låta maskinen anpassa sig till den nya instruktionen och följa upp drömmaskinens reaktioner.

När han gick in i drömmaskinen igen, var det på nytt som att gå i en gelé som varken smetade av sig eller fastnade på huden eller i håret. Den var följsam som sjögräs. Drömkulorna låg som travade på, bredvid och under varandra. Han fortsatte in i strukturen av drömkulor, men så övergick de till att bilda en dörr. Det såg ut som vilken ordinär och enkel dörr som helst, varken gammal, sliten eller konstruerad enligt någon gammaldags stil. Under den långsamma vandringen kom han att tänka alla de gamla sagoböcker där huvudpersonerna, ofta barnen, hamnat i en parallell verklighet. Alice som föll ner i Underlandet, genom en kaninhåla i marken. Barnen i landet Narnia som kommit till lejonet Aslan, genom en skåpdörr. Simon i Äventyret Alhambra som klättrat ner i en ek och så alla de gamla sagorna, från Tusen och En Natt eller soldaten som klättrat ner

Det första han lade märke till var att drömkulorna den här dagen hade en annan färg och andra nyanser. De rörde sig som långa draperier, eller halsband av pärlor.

Annonser