Han var tillbaka i drömmaskinens startläge, klev ur och duschade. Visst var det skrämmande med alla hot om kärnvapen och kärnkraftsavfall. Kunde det vara själva drivkraften och motivationen för mänskligheten att slutligen bestämma sig för att överge Tellus?

Vad fanns det för alternativ? Att antingen bege sig ut i rymden, till vad då för ett liv? Eller att stanna kvar på Tellus, för att, likt andhryberna, försöka ställa i ordning det som fanns kvar? Eller att bara fortsätta som förut, tills att allt var slut, över och passé?

Att det skulle uppstå en Messias, en Gud eller gudomlig ordning som tog över efter mänskligheten, med andhryber eller andra som kunde se sig mer som budbärare, än som den ursprungliga meningen?

Alla människor visste Månens betydelse för människorna och annat liv på jorden. Det var Månens dragningskraft och gravitation som ledde till tidvattnets ebb och flod. Om Tellus skulle sprängas i atomer, hur kunde det påverka det övriga Solsystemet, eller kanske till och med hela galaxen Vintergatan och andra, okända, ordningar och harmonier?

Mich letade reda på Zanna, så gick de iväg för att träffa Joe och Mary. Tillsammans gick de ner till centret och till tornet, för att uppleva dagens händelser. Vad gjorde människorna där ute i rymden, dag efter dag?

Mich förstod det som att den nya tiden ute i rymden skulle bestå av att skapa, uppfinna och hitta på idéer. Det var alltså Människans och mänsklighetens nya Meningen med Livet och Livets Mening. Det som förr gick ut på att varje människa skulle bli sin egen lyckas smed, handlade nu istället om att varje individ skulle finna sin egen nisch av idéer. Detta mänsklighetens projekt kom att kallas för Planetariet. Det var att likna vid sådana hus, rum och rymder som funnits förr, på Tellus, där man försökt att återskapa hela världsrymden ovanför jorden, ute i kosmos, i kupolformade hus med ett inre rum som en jättelik sfär.

I det nuvarande och framtida planetariet skulle varje stjärna på stjärnhimlen motsvara en tänkt idé. Det var en konstruktion av idéer som inte alls längre skulle avbilda eller föreställa några himlakroppar, stjärnbilder, galaxer eller nebulosor.

Mich hade i sina studier läst om den studiemetod som brukade kallas för ”mindmap”, påhittad av en kreativitetsexpert med namnet Tony Buzan. ”Mindmap”, eller ”minneskartan”, kunde också påminna om en gammaldags ”minnesteater”, beskriven av Frances A. Yates.

Liksom Livets Mening inte är detsamma som Meningen med Livet, tänkte Mich, fanns det minst två olika sätt att använda sin minneskapacitet till. Det ena sättet var att bestämma sig för vad man ville komma ihåg, för att ha det i minnet till ett annat tillfälle. Det andra sättet var att återskapa minneskanaler, för att upptäcka sådant som man ännu inte kände till. Det som borde finnas, men som ännu inte var upptäckt.

Det var så, trodde Mich, som ellekarna skulle uppfostra och undervisa människorna till, med att återskapa strukturen, men inte innehållet, från det Stora Självklara. Istället för att återkalla alla kunskaper människorna haft om planeten Tellus, som de nu lämnat bakom sig, åt sitt öde, skulle de inrikta sig på vad som fanns att veta, föreställa sig och gestalta, in i framtiden.

Annonser