För resten, uppfostra och undervisa?

Det var, tänkte Mich, kanske fel formulerat. Uppfostran och undervisning gick ofta ut på att vägleda, tillrättavisa och uppmana till att följa en färdig ordning. Det var inte så som ellekarna tillämpat sina idéer. Det var snarare mer att dela med sig av sitt material, för att sedan människorna själva skulle få bestämma och avgöra hur materialet skulle användas på bästa tänkbara sätt.

Varje idé och material hade sina begränsningar. För att använda sand behövde man lera, eller cement. Med trä kunde man bygga konstruktioner, men träet var bara hållbart till en viss gräns eller nivå. Med stenen kunde människorna bygga hus, städer och katedraler. Av stål och betong kunde de bygga skyskrapor och stora utrymmen under marken.

Mich följde efter Zanna, Mary och Joe, ned mot centret och tornet. Han hörde att de pratade med varandra, men inte vad de sa eller vad de talade om. Av det lilla han snappade upp, från deras konversation, gissade han att de talade om flyttningen och uppfärden, från jorden till rymdstaden.

Det var ingen lätt omställning. Mary berättade att SpåRätt upprättat kriscentra, för att kunna samtala och bearbeta den inre process som många upplevde som svår, från att ha så mycket omkring sig därifrån de kommit, deras hembygd, till när de flyttat in i sitt nya boende och inte hade någonting att göra, hela dagarna. Flera hade börjat med oavsiktliga tvångshandlingar, som att ångestpromenera eller tvångsstäda. Varje minsta lilla hudflaga kunde få en gammaldags uppfostrad hemmafru till att dammtorka och dammsuga hela den annars så dammfria bostaden.

Andra blev besatta av sin ekonomi. De gjorde beräkningar och kalkyler hur mycket de kunde spara av sina medborgarlöner i framtiden, men till vad då? De behövde ju ingenting. Allt som de ville ha, kunde de beställa från centrallagret.

Det tog tid för dem att anpassa sig till den nya sysslan med att skapa idéer. Hur gjorde man det?

SpaRatt Entertainment Channel och SpaRatt Science Channel sände ständigt nya program om idéskapande, i teorin och i praktiken.

I SpaRatt Entertainment Channel handlade programmen ofta om tävlingar och frågesporter.

Maskingänget hade använt mycket tid till att komma förbi problemet med det Stora Självklara, allmänbildningen och konformiteten.

Det hade ju varit lätt att koncentrera all information som samlades in från drömmaskinerna, till centraldatorn för att filtrera fram nya idéer. Det mesta skulle än så länge komma från det Stora Självklara. De etablerade men så ofta outtalade påståenden som människorna tog för givna att vara sanna och motsvara verkligheten i deras vardagsliv. Det skulle bli till ett näst intill oändligt antal anekdoter, utsagor, sägnen, cirkelbevis, tautologier, memer och truismer som inte skulle betyda något annat och något mer, än det som de allra flesta redan var överens om. Allt det som människorna brukade tala om för varandra att:

   Men det är ju självklart! Det tillhör ju allmänbildningen! Det vet ju alla! Det behöver ju ingen förklara!

Utflyttningen ut i rymden skulle i sig föra med sig att ingen säkert kunde veta längre vad som var självklart och vad som inte kunde ifrågasättas.

Det skulle bli en ny upplysningstid.

Ute i rymden betydde det ingenting vem man var, utan bara vad man hade att tillföra, av nya och hittills oprövade idéer. Här ute fungerade inte längre neoluddismen, bara neoidealismen. Eftersom den blev allmänt accepterad och allmängods, måste det till en ny antites, för att kunna bilda, skapa och forma en helt ny syntes.

Människor i kris skulle försöka återskapa sina liv så som de levt på Tellus. De skulle falla ner i depressioner och hjälplöshet, när de greps av sjuklig hemlängtan och nostalgi om hur bra livet varit nere på Tellus. Någon återvändo fanns inte. De hade nått fram till en helt ny punkt i den evolutionära utvecklingen. De var på nytt i anmodern Lucys situation, mitt bland allt högteknologiskt, digitalt och automatiserat.

För att återskapa lite av människornas självförtroende och tillit, satsade maskingänget på att lyfta fram Angela Superstar som en religiöst och andligt ideal. Hon fanns närvarande i teveutsändningarna, med en strålande gestalt och en aura av stjärnglans.

Det allra mest talande hos Angela Superstar, var hennes tystnad. Med hennes intima närvaro gav hon människorna åter av tröst, tillit, förtroende, förståelse och självkännedom. I hennes närvaro kunde de låta sina egna inre röster tala och berätta om för dem om hur de kände och upplevde sin nya livsform och livsstil. Lik en Jungfru Maria eller den unga flickan Bernadette från källan vid Lourdes kunde de återvända till neoidealismens kärna av tro, hopp och kärleken till sin nästa. Det var också kärnan i det Stora Självklara; kärleken till livet.

Annonser