När han vant sig vid mörkret kunde han se en mängd ansikten av ellekare. Han förstod att Kristin och Sophie tyckt att de liknade hattifnattarna i Tove Janssons böcker om Mumintrollet. De var långsmala, ganska uttryckslösa i ansiktet, lite dimmiga och kunde påminna om andar eller spöken. Han visste att det berodde på att de gått för långt i sin strävan efter att bli intelligenta, intellektuella, andliga och mer ideella. Det hade drabbat deras personligheter, konturer, identiteter och personligheter. Det var det som de hoppades att med människornas och andhrybernas hjälp skulle hitta tillbaka till.

En ellek sa till Mich:

   Så du är den första andhryben som vi möter, i verkliga livet?

Mich kände sig överrumplad och lite avslöjad. Han hade inte förväntat sig att de skulle veta och förstå hans hemlighet. Men var det inte så att allt i drömmen kunde frammana det som han själv visste om och kände till?

   Jo, så är det nog, sa Mich, men jag kom till av ett misstag.

   Vi vet. Något som vi inte skulle tro att det gick, fungerade alldeles utmärkt. Du har ju en människokvinna till mor och en andrart till far. Vi trodde inte riktigt på att andrarter skulle befrukta kvinnor med sin säd och sädesceller, men med naturen vet man aldrig. Den kan ta sina omvägar, genvägar eller plötsligt skapa helt nya möjligheter Det gör nu inte så mycket. Vi vet ju var vi har dig och vad du håller på med. Om det har vi inga åsikter. Du kan hålla på med dina utforskningar, krönikor, anteckningar, skisser och ritningar. Tycker du att det ger dig något, är det bara att fortsätta.

Mich visste inte om han skulle visa tacksamhet eller berätta mera, men han förblev tyst och höll god min.

   Det var bra, Sophie, att du tog med Mich hit. Vi ska försöka förklara hur vårt kommunikationssystem fungerar. Kommunikation handlar ju för det mesta om ljud eller ljus. För att ljudet eller ljuset ska kunna föras vidare, mellan de två som önskar kommunicera med varandra, behövs det någon form av materia, som kan komma svängning och föra signalen vidare. Vår enkla lösning är att använda oss av den kosmiska strålningen. Den kan vi använda både vid gammaldags, traditionell, telepati, men också vid mer syntetisk teleportation. Det var på så vis vi kunde överföra drömbubblorna, från Ellek till Tellus. De drömbubblor som skulle göra androhybriden fullständig och komplett.

   Vi kan är visa er hur en sådan kommunikation går till, från Ellek till Tellus och tillbaka igen. I det här meddelandet, som vi sänder nu till Ellek, bekräftar vi att vi har Mich, en äkta andhryb, här hos oss, i vår rymdfarkost. Det bör kanske tilläggas att hela rymdfarkosten i sig är en permanent teleportation. Den är en virtuell projektion, från Ellek till Tellus.

   Kan jag, frågade Mich, prata med någon människa på Ellek?

   Ja, det kan du, men du är nog ännu inte van vid att höra övertonerna. De ljud eller ultraljud, som för över de verkliga ordens innehåll.

   Får jag pröva?

   Visst!

   Hallå, hör ni mig, Mich, där borta på Ellek?

Det blev tyst en lång stund…

   Congratulations!

Mich tittade på elleken:

   Vad betyder det? Ett positivt ord. Bekräftelse. Ett intygade om att du har lyckats med något.

Mich funderade över vad han skulle kunna säga mer, men kom inte på något.

Elleken sa:

   Det är nog dags för dig att återvända till drömmaskinen, så att du inte missar lunchen?

Så stod Mich i drömmaskinen igen. Han torkade av sig drömkulorna och klev in i duschen. Hade han drömt, eller inte?

Annonser