Michs tre dimensioner.

Till sin förvåning behövde Mich inte passera ridån, draperierna, repen, blocken, tyngderna, kulisserna och rekvisitan den här gången.

Han hamnade i ett tomt rum med en dörr rakt fram. Han öppnade dörren och stod ute på en äng. Det var sommar och varmt. Han såg sig omkring. Nedanför ängen var det en träddunge av björkar, Han gick ner mot den och in på en liten stig. Så kom han fram till en liten sjö och ett gammalt hus. Han förstod att det mesta vara en vattenkvarn vid en kvarndamm. Det var det kvarnhjulet som drivit stångjärnshammaren på paret von Drevas tid. Kvarnens hjul snurrade inte. Vattnet rann ner i en ränna, bredvid hjulet. Han gick runt om dammen och förbi huset, tills att han kom fram till en liten kyrka, eller ett kapell. Där stod det på en skylt med handmålade bokstäver:

”Kristins Hemliga Trädgård och Tummens Lekplats”.

Mich drog sig till minnes att han fortfarande befann sig inne i drömmaskin, i sin rymdbostad där han levde ett vardagsliv tillsammans med Zanna. Samma eftermiddag skulle de igen träffa Joe och Mary för att tillsammans gå ner för att utforska det gemensamma centret för alla de som bodde i deras grannskap.

Mich gick förbi den lilla kyrkan dit muren tog slut. Där nere kunde han se en stor sjö, med ett gammalt förfallet båthus.

Tittade han rakt fram, upp mot en kulle, kunde han se en annan skylt:

”SpåRätt Kunskaps- och Informationscenter” och under den, skylten: ”Välkomna till Framtiden”.

Kunde mannen som stod där borta vara Johan och vid hans sida, Ylva?

Mich skrattade och log. Han blev så förvånad över att se dem i verkligheten!

Mich berättade bara att han var på besök. Han hade läst i en utländsk tidning om familjen Frånlandsvinds SpåRätt:

   Hej, sa Mich. Jag kommer bara på besök. Har läst om vad ni håller på med här. Intressant, tycker jag!

   Kul, svarade Johan. Ja, det är väl jag, kan jag skryta lite med, som har dragit igång allt det här. Naturligtvis inte ensam. Min fru Ylva är min närmaste arbetspartner och inspirationskälla.

   Hej, sa Ylva. Allt det här har blivit så stort, på så kort tid. Vi hinner knappt med att arbeta, när det är så många som kommer med frågor, råd och idéer. Andra människor på andra platser hade redan satt igång med liknande projekt, men jag tror att vi fortfarande håller ledningen.

   Hur många är ni som jobbar med det, frågade Mich. Det är Johans mor Kristin och hennes nye fästman Tor. De sitter där nere vid stranden och leker med deras hundar Alice och Freja.

Mich kunde se en äldre man och en kvinna som kastade pinnar ut i Mälarens vatten, för att hundarna skulle simma ut och hämta dem.

   De gör vad de har lust med och har kanske mest utbyte av Ylvas föräldrar, Sven och Siv. De umgås också gärna med bonden som bor här granne med oss, Gustaf Blom. Hans dotter, som är vuxen nu, kommer förbi ibland också. Dem använder vi lite som stöd och uppbackning när det är något vi undrar över om hur det varit förr, med vanor, rutiner och tradionen.

   Så har vi min syster Turid och hennes livspartner Jim Legg. Jim är en typisk generalist, han vet lite om mycket och mycket om lite. Turid har ju sitt stora intresse för uppfinnare och upptäckare, men har i många år arbetat tillsammans med Fogelqvist och hans egen uppfunna 3D-skrivaren The Owl och skrivarmassan The Gnome’s Dough. Fogelqvist är här dyker upp ibland, för att hjälpa hackare och makare som arbetar i våra verkstäder med sina projekt och uppfinningar.

Allt detta hade förstås Mich redan läst om, i gamla anteckningar och dokument, men det var ändå fantastiskt att se det IRL, i verkliga livet, i en drömmaskin, långt där borta, utanför planeten Tellus gravitationskraft.

Nu var det snart dags för att avbryta för idag. Zanna och Mich skulle som vanligt hinna med att duscha, äta frukost och så gå ut för att möta Mary och Joe.

   Vänta lite bara, sa Johan, jag ska visa dig nåt!

De gick runt bakom kunskaps- och informationscentret. Där fanns en byggnad, långt ifrån färdig, i trä.

   Det här är det som ska bli förlagan och prototypen till rymdstationen SpåRätt. Det är i den vi ska testa och finna fram till tekniska och praktiska lösningar till hur människorna ska överleva ute i rymden.

En ung, vacker kvinna med långt mörkt hår kom fram.

   Får jag presentera? Det här är min sondotter Sophie. Det är hon som med tiden ska ta över hela det här. Hennes tvillingbror Adam, tillsammans med Turids fästman Jim Legg, ska specialisera sig på tillverkningen av robotar, androider, cyborger och andrarter.

   Hej, sa Sophie. Då kanske jag kan få göra dig sällskap upp till ellekarna?

   Ellekarna, sa Mich förvånad. Är de redan här?

   Jag ska visa dig, sa Sophie med ett leende.

Annonser