Detta var alltså vad människornas liv i framtiden skulle bestå av: att studera idéerna.

SpåRätt hade redan på Sophies och bibliotekarien Björn Ìsbjörnssons tid vid Dreva Bruk och SpåRätt Kunskaps- och Informationscenter fått den text presenterad för sig, som ellekarna döpt till ”Immunologin”.

Stjärngänget hade trott att den skulle handla om hur de i framtiden skulle skydda sig mot bakterier, virus, pandemier och kanske främmande mikroorganismer från rymden, men det gjorde den inte.

Ellekarna hade ju begått misstaget att övergå alltför tidigt och alltför hastigt till ett mer andligt och abstrakt stadium. Det hade påverkat deras fysiska kroppar så att de inte längre kunde förbli självständiga varelser och individer. De uppgick istället, delvis men inte helt, i en kollektiv massa. Som en dimma eller ett moln av energier. Det var detta som skriften om ”Immunologin” skulle hjälpa mot.

I deras filosofier, religioner och ideologier, var det högsta positiva att få hänge sig i extas till den högre formen av andlighet. Därför valde de hellre det abstrakta, än det fysiska konkreta. De valde bort sina svaga, otympliga, klumpiga och motsträviga kroppar, mot att kunna sväva, flyga och röra sig lätt genom materian.

Eftersom det var deras ledare och anförare som förespråkade detta högre stadium i utvecklingen, tog alla för givet att det var det enda rätta.

Det visade sig vara lönsamt på många olika sätt. Eftersom de blev av med fysiken och kropparna, behövde de inte heller äta så mycket. När de inte åt, behövde de inte köpa eller skaffa sig någon föda. Vilket ledde till att de kunde lägga ner stora verksamheter inom livsmedelsindustrin. Med mindre vikt och smalare kroppar, behövde de inte längre så starka fordon eller förbruka så mycket bränsle. Svävandet och flygandet blev en ny konst, när ellekarna kunde använda sig av tankekraft bara för att förflytta sina kroppar uppåt eller nedåt.

Det var inte alla som klarade omställningen. Många dog. Andra drabbades av undernäring, tappade förståndet eller blev apatiska. De starkare förklarade det med att det var den naturliga utvecklingen. De hade gått för långt i sina försök till att anpassa sig till de nya förhållandena och kraven.

Ett större problem bestod av att hålla kroppsvärmen och temperaturen uppe, utan tillgång till fett eller kolhydrater. För att inte frysa ihjäl, flyttade ellekerna sig samman och bodde trångt. Förr kunde det ha fört med sig att många i de trånga och kalla utrymmena hade förökat sig, men bristen på näring hade också lett till att många, både kvinnor och män, blivit sterila.

De blev färre till antalet och kunde se hur deras egen art höll på att tyna bort. Det var då som de kom fram till att de måste hämta hjälp utifrån. De sökte ute i rymden och fann människorna på planeten Tellus. Tack vare deras förmåga till att abstrahera, projicera idéer och använda tankekraften till telepati och att teleportera, lät de tillverka rymdfarkoster som de kunde överföra som projektioner, från Ellek till Tellus. Det gick över förväntan. Nu gällde det att finna de människor som var öppna för deras planer och idéer. Men varför skulle människorna, jordborna på Tellus, vara intresserade av att bistå dem, långt där ute i rymden?

Efter noggranna studier kom ellekarna fram till att människorna var på väg till att begå samma misstag som de själva hade gjort.

Annonser