Till rymdcentret.

Zanna hade som hon brukade på morgnarna använt sin stund i drömmaskinen till att ligga och sola på någon härlig badstrand. Hon låg och blundade och hörde vågorna skvalpa in mot stranden. Hon hörde skri från måsarna och trastar som kvittrade och sjöng.

När hennes kropp började kännas het, steg hon upp och gick ut ur drömmaskinen. Hon duschade och klädde på sig en enkel dress lagom för temperaturen i rymdhuset. Det var ljust som det brukade på den här tiden på dagen, men hon föredrog det naturliga solljuset framför det artificiella elektriska sken som kom uppifrån ramverket. Hon gick ut i köket och ställde fram den färdiga frukosten. Mich kom efter och berättade om sin underliga dröm:

   Jag måste ha varit vid Dreva Bruk och mött Johan, Ylva och Sophie Frånlandsvind. Med Sophie fick jag träffa ellekarna, i deras rymdfarkost.

   Vad spännande, sa Zanna. Tror du att det hände på riktigt, eller var det bara en dröm?

   Vet inte. När en dröm är som om den är verklighet, är den verklig då, eller fortfarande bara ett påhitt av hjärnan?

När de ätit färdigt dukade bordet av allt och sorterade det till återvinningen. Mich och Zanna gick för att möta Joe och Mary. De stod redan och väntade utanför grinden till sitt rymdhus.

De hälsade och Mary sa:

   Det ska bli skönt att gå och röra på sig en stund. Vi sitter stilla så mycket, trots att vi tränar med maskinerna i träningsrummet. Vad ska vi hitta på?

   Jag tycker, sa Zanna, att vi först besöker rymdcentret och sedan åker upp i tornet. Därifrån kanske vi kan se annat att göra och besöka.

De gick ner till rymdcentret och besökte först det rum, kupolen som kallades för Planetariet. På planeten Tellus skulle ett planetarium vara en modell och avbildning för stjärnhimlen ovanför. Med hjälp av den skulle besökarna kunna lära sig att känna igen planeterna i deras banor kring Solen, upptäcka stjärnbilder, galaxer och nebulosor. Andra mer avancerade planetarier kunde visa hur Big Bang uppstått, hur kometerna for omkring, hur svarta hål kunde fungera och hur stjärnhimlen förändrades in i framtiden.

Det här planetariet liknade mer något som hämtat ur boken Det Nya Atlantis, av Francis Bacon, eller någon fantastisk maskin ur Raymond Roussels roman Locus Solus. Det här var en stjärnhimmel som avbildade mönstret mellan idéerna.

Inuti Planetariet kunde människorna sitta bekvämt i bakåtlutade fåtöljer, för att studera idéernas ursprung, uppkomst, historia och utveckling. I filosofen Platons Idévärlden var en Varg en varg, en Hund en hund, en Dodekaeder en rymdgeometrisk form och en linjal ett redskap till att mäta höjden, bredden eller längden av något. Då var allting fast, tydligt, enkelt och, på sitt sätt, perfekt.

I framtidens Planetarier var allting istället föränderligt. Idéerna verkade stå stilla och bestå i samma form och med samma kvaliteter, men efter en viss tid kunde de förändras, mutera eller bli till metamorfoser. Sådana kunde publiken följa, antingen på avstånd, eller under utvecklingens processer.

Annonser