SpåRätt expanderar ut i rymden.

Med kolossala 3D-skrivare och robotar som arbetade dygnet runt, pågick ständigt den nya utbyggnaden av rymdbostäder, rymdkvarter, rymdsamhällen och rymdstäder. Ett problem att lösa var att få tag i dugligt byggmaterial.

Det mesta hämtades från Tellus och lite från Månen. Det pågick även transporter från Mars, men det var ännu bara på försöksstadiet.

Stjärnskepp med robotar och lyftkranar styrde mot asteroider och meteoriter, för att spränga loss, krossa och mala stenarna till det som skulle bli till komposit, cement och betong.

Landskapsarkitekter och formgivare letade efter mer unika formationer, som kunde påminna om lava, droppstenar, raukar och korallrev. De lät sig inspireras av de rocailler som användes under barocken, för att skapa naturlika klippblock, stenar och öar, i dåtidens slottsparker.

Eftersom utbyggnaden måste ske under så kort tid, gällde det att spara utrymmen till framtida tillägg och utbyggnader. Målsättningen var att skapa ett landskap som kunde påminna om jorden. En helt jordlik atmosfär skulle aldrig bli möjlig, men som ändå kunde påminna om zoologiska parker, naturreservat och blandningar av naturens former och människornas konstruktioner.

Zanna, Mich, Joe och Mary gick runt inne i det enorma centret. Planetariet var bara en liten del av det. I varje större samhällskropp fanns ett snarlikt center. För att inte bli alltför konforma och likriktade, höll man på en lokal hembygd, med särarter och specialiteter. Med information från Planetariet kunde medborgarna se vad andra rymdsamhällen sysslade med för idéer, för att täcka de blinda fläckar som kunde uppstå om man forskat mer osystematiskt.

Det fanns alltid sådana idéer som låg i Planetariets utkanter eller mycket avlägsna, långt bakom de mer framträdande och lysande solarna, stjärnorna och galaxerna.

Annonser