När astronauten Neil Armstrong gjorde sitt berömda hopp på Månens yta, kunde människorna på Tellus i sina teveapparater se sin hemplanet utifrån och uppifrån. Med den internationella rymdstationen ISS kunde människor från olika delar av världen lära sig till att förstå och samarbeta med varandra. Än så länge i en liten konservburk utanför Tellus atmosfär och gravitationsfält.

När obemannade farkoster rörde sig bort mot de andra planeterna i Solsystemet, ökade avståndet till Tellus och planeten syntes ännu mindre och obetydligare än någonsin förr. Det var fortfarande Människan som intog särställningen, när ingen annan fanns som kunde tävla och konkurrera om förstaplaceringen.

Vetenskapsmänniskor, forskare och filosofer som Stephen Hawkins och Dick Boström varnade för Singulariteten och maskinernas Artificiella Intelligens. Vad göra om robotarna tog över planeten, för människorna? Tänk om maskinerna kunde uppfatta mänskligheten som jordens ohyra?

Sådana orostecken och farhågor spreds i massmedia, men det fanns större, aktuellare och konkretare hotbilder, när länder, stater, riken och kontinenter hellre brydde sig om sin egen välfärd och framtid, än hur att lösa gemensamma problem, med den alltid pågående utvecklingen av avancerade vapen, klimatförändringens konsekvenser och miljöförstöringen. Det säkraste som ledarna kunde göra, var att blunda, vända ryggen till och låtsas som ingenting.

Det var konsensus som gällde och ingen ville måla fan på väggen eller ropa på vargen i onödan. Hellre låtsas som att alla problem skulle lösa sig av sig själva, eller när det var dags att ta dem på allvar.

När neoidealisterna och SpåRätt gav människorna möjlighet till att flytta ut i rymden, försökte de lyfta fram positiva aspekter och undvika allt som kunde låta oroväckande och obehagligt. Därför var man lågmäld om utflyttningen, men visade gärna upp reklam, beskrivningar, filmer och färggranna affischer om hur underbart det skulle bli att leva mitt i detta Utopia av högteknologiska visioner, framtidens konstruktiva stadslösningar, resor till exotiska arkipelager av varmare planeter och spännande forskningsexpeditioner till fjärran solsystem och galaxer.

Virtualisterna hade länge arbetat med att utveckla tekniken med den virtuella verkligheten, spelvärldar, enastående vackra och fantastiska vyer och landskap, världar med andra kulturer och traditioner och möten som lockade till erotiska erövringar, önskedrömmar och extatiska fantasier. Teknologin hade nått så långt, att människornas sinnesbegränsningar redan hade passerats av maskinernas taktila, visuella och estetiska gränssnitt.

Annonser