Tornet var en utsiktsplats för medborgarna, men hade också en hel del andra funktioner, framför allt inriktade på kommunikation mellan rymdstadens förgreningar, områden, zoner och kvarter.

De åkte hissen upp till utsiktsplatsen. Glasrutorna var av tjockt pansarglas, med genomskinliga legeringar. Det måste hålla för meteoritregn och plötsliga skakningar.

Tornets väggar och hölje var uppbyggt i flera lager av elektromagnetiska metaller, med lager av betong emellan. Eftersom det var ett problem med att transportera stora vattenmassor till byggnaderna, hade man funnit på andra tätningsmaterial. Ett sådant bestod av mikroskopiska sandkorn som fäste i varandra med hakar, som i ett blixtlås eller ett kardborreband.

De såg ut över rymdstaden. Uppe i tornet fanns det flera teleskop och kikare. De kunde titta ner på den enorma spiralen av byggnader som man kunde ana genom ramverkets ibland övertäckta, ibland fråndragna skikt av föreställande himlar. Husen låg alla, än så länge, på samma nivå. I framtiden skulle man bygga högre hus, för att kunna föra drönare och lastcontainrar mellan de nya kvarter som ständigt byggdes upp och växte ut, likt armarna och tentaklerna på bläckfiskar och sjöstjärnor.

Långt där borta kunde de se deras forna hemplanet Tellus. Genom teleskopet kunde de upptäcka Nordamerikas, Sydamerikas, Afrikas och delar av Asiens kontinenter. Där höll SpåRätt fortfarande på med Exodus och utflyttningen till rymden, medan neoluddisterna och nostalgisterna fortsatte med återuppbyggandet av den värld som de fortfarande kunde minnas och återuppleva, från det Stora Självklara.

Zanna kunde se att uppe vid Arktis pågick just norrskenet, i sina vibrerande och skiftande väggar av färger och nyanser.

Det var det lite tråkiga, tänkte hon, att där ute i rymdsamhället var allt hela tiden så jämnt, opåverkbart och lite långtråkigt. Ingenting hände som man inte själv aktivt måste ta sig för och göra.

På vägen ner valde den en annan väg runt rymdcentret. Där upptäckte de en stor fest- och danslokal. Vem som ville kunde när som helst, vilken tid på dygnet som helst, gå dit och dansa eller festa. Det fanns inga alkoholhaltiga drycker, men SpåRätt hade tagit fram designade droger av ”uppers” och ”downers”, för att människorna skulle kunna släppa loss och uppleva frihet, gemenskap och ha roligt och kul på ett enkelt och okomplicerat sätt.

När SpåRätt inrättat de första rymdstäderna, upplevde många av medborgarna ”lappsjuka”, trots att de kunde umgås med varandra, när de ville. Men det fanns ingenstans i den fysiska verkligheten att fly till, eller uppleva avkoppling och stimulerande rekreation. Allt var bara som det var, på samma sätt som det på jorden, förr, hade varit i hembygden och i byn där man levde och bodde, hela livet från födelsen till döden.

Annonser