Det finns väl alltid de som varken kan eller vill anpassa sig?

   Ja, hur skulle vi skilja agnarna från vetet? Hur vi än undersökte och testade människorna på jorden, fanns det alltid de som kunde vara annorlunda eller förändras, ute i rymden. SpåRätt Star City of Stockholm blev ju den allra första stationen och passagen för incheckningen ut mot rymden. När verksamheten var helt ny var det många asociala och antisociala som slank igenom. De som visst var sociala, men saknade social kompetens. De som inte visade vett och etikett, sökte uppmärksamhet och inte ville acceptera de lagar, regler och bestämmelser som fanns. Till dem hörde också rättshaveristerna och de som alltid skulle ifrågasätta, diskutera, debattera och komma med egna, kreativa förslag. Dem sorterade vi ut och hänvisade till neoluddisterna. Kunde de inte klara sig hos dem, så fick de klara sig bäst de kunde, vart de än tog vägen sen.

   Men de som passade in, var sociala och verkligen ville ut för att bosätta sig ute i rymden, vad hände med dem? Hur hade ni planerat för dem?

   Det största och mest påtagliga problemet blev ju sysslolösheten. Med Global Basic Income behövde de inte arbeta. Ute i rymden skulle det inte finnas något att göra. Datorerna, robotarna, automaterna och maskinerna skulle uppdatera och uppgradera sig själva, till att klara av allt slags praktiskt, tungt och tråkigt arbete. Det enda, kom vi i stjärngänget fram till, var idéerna. Det skulle bli till människornas nya verklighet, arbetsfält och framtidsideal.

   Hur kom ni fram till det?

   Det har ju alltid på jorden funnits semesterparadis, skatteparadis, semesterbyar och rekreationsorter. Männen som arbetade internationellt, tog sina fruar med sig från hemmen i Europa, för att arbeta och leva i städer som Singapore. Äldre människor i Sverige föredrog att leva på den spanska Solkusten, för att ha billiga bostäder, billig arbetskraft till städning, vård och omsorg. De som ofta kom i kläm, var hemmafruarna och de äldre pensionärerna. De möttes, samtalade med varandra, talade om det gamla livet i Sverige, neoluddismen, hur det var förr, om fördelen med att bo i Spanien, spela golf, äta svensk mat, dricka drinkar och sitta ute på terrassen i solskenet. Det var deras uppfattning om vad som gjorde livet värt att leva.

   Skulle människorna, neoidealisterna, leva så ute i rymden också? Skulle det inte bli tråkigt?

   Jovisst! Det var ju ett liv som var bättre anpassat för neoluddisterna, som ville sitta vid backstugan och på ljugarbänken, hela dagarna, för att rulla tummarna. Så var ju inte neoidealisterna funtade. De ville ju uppleva att livet hade mer av innehåll, betydelse och mening!

   Det var så ni kom på det här med Planetariet?

Annonser