Så drömbubblan är en kanal till en andlig upplevelse?

   Ja, det kan man nog säga.

   Är drömbubblan detsamma som själen, anden eller psyket?

   Vem eller vad är det som upplever? Är det du som upplever, eller något som finns i dig?

   Det jag som upplever är ju inte detsamma jag som tänker. Jag kan tänka, medan jag upplever. Jag kan tänka på någon annan upplevelse, medan jag gör något i verkligheten.

   Men kan du det i drömmen också? Kan du i drömmen syssla med en sak medan du upplever något annat?

   Nej, har inte försökt, vad jag vet, men det tror jag inte. I drömmen finns det ett alternativ, i mitt inre, men ingen verklighet annan än den som jag upplever.

   Nu när du är här, kan du uppleva att du samtidigt är i drömmaskinen, ute i din bostad ute i rymden?

   Nej, nu är jag bara här. Men när är jag här? Vilken tid är det?

   Hur då, menar du?

   Johan lever. Sophie lever. Jag lever. Ni är här. Allt det här är väl bara en konstruktion, eller en fantasi?

   Ja, på sätt och vis. Det uppstår av ditt behov, för att tillverka förutsättningarna för en alternativ verklighet. Människorna på jorden är så upptagna av sin verklighet, så att de blandar ihop den med sina fantasier. Man skulle kunna säga att de förförs av sina önskningar om hur det borde vara, men det stämmer inte alltid det heller.

   Vad menar du med ”fantasier”?

   Kanske ”myter” är ett bättre ord? Du har ju läst lite av Oswald Spengler, inte sant?

   Känner ni på Ellek till Oswald Spengler?

   Ja, genom dina tankar, gör vi det. Det finns i din drömbubbla, som du delar med dig av, till oss.

   Vad tänker ni om Oswald Spengler?

   Han skriver ju att människorna inte kan skilja historia från myt. Myterna om de gamla grekiska gudarna blir en del av hellenernas historia. De utgår inte från historiska fakta, bevisade genom dokument eller artefakter. De bryr sig inte om det som de känner till om historia om människor som levt före dem. Av det som de kan gissa och anta, konstruerar de en myt. I myterna kan både påhittade och verkliga personer och människor ingå. Det fanns visst en hel biografi om en oansenlig skogsgud, som någon hade skrivit.

   Det är väl sådana myter som fungerar som förklaring, i brist på bevis eller källor?

   Ja, men människorna föredrar ofta de myter som de själva hittat på, än de historier eller berättelser som det finns bevis och belägg för. När någon berömd person skrivit en berättelse som han trodde var sann, fanns ingen annan som granskade och kritiskt tänkte om det han skrivit. Man tog det för givet att eftersom någon hade skrivit om det, så måste det därmed också vara sant.

   En sanning bildar väl alltid en spricka i föreställningen om verkligheten?

   Ja, det tror vi är det som drömbubblorna gör?

   Även om den inte är sann i sig?

   Nej, det behöver den inte vara. Den visar på en möjlighet om att någonting skulle kunna vara på ett annat sätt? Det finns inga svarta svanar, bara vita. Fram till dess då någon kan visa upp en svart svan, som lever och som inte är färgad svart. Den vars alla fjädrar är svarta, från huden och utåt.

Annonser