Ute ur drömmaskinen.

Mich steg ur drömmaskinen och gick för att duscha. Han var i sitt minne kvar i drömmen om Johan, Sophie och ellekarna. Han kunde inte bli klok på om de fanns eller inte? Om de fanns någonstans i verklighetens skiftande dimensioner, eller om de var lika sanna som Jultomten, Big Foot, Jetin eller det stora odjuret i Loch Ness.

Det var skönt att se Zanna sitta och äta frukost. Vädret ute var som vanligt vackert. Mitt ute i rymden levde de ett paradisliv.

   Hej och god morgon, sa Mich.

   Hej på dig, sa Zanna.

   Hur var din dröm idag?

   Den var lika behaglig som alltid. Synd bara att jag inte kan bli brun. Solskenet är varmt, men det finns inga ultravioletta strålar i det. Annars är det härligt att höra vågskvalpet från Oceanen, fåglarna sjunga och måsarna skrika. Idag såg jag några andra människor på stranden, som solade och som kastade en stor badboll.

   Pratade du med dem?

   Nej, de var lite för långt borta. Min röst skulle försvinna i vinden och bruset från havet.

   Var du där länge?

   Jag tror jag var där en timme, eller två?

   Hade du kläderna med dig.

   Nej. Jag gick dit i min röda bikini och hade bara med mig en badhandduk att ligga på.

   Var du i och badade?

   Nej, jag tror att det var för kallt, men jag var inte nere till vattnet. Vad ska vi göra idag?

   Vi kan väl fortsätta på våra utflyktsturer, tillsammans med Mary och Joe?

   Tycker du om dem?

   Ja, de är trevliga, men det går nog inte att föra några djupare samtal med dem. Det skulle de nog inte tycka om.

   Nej, det tror inte jag heller. De lever här och nu.

   Vad tyckte du om utsiktstornet?

   Det var härligt att se så långt ut i rymden. Tellus ser verkligen liten ut, på det här avståndet. Tänk att neoluddisterna är kvar där nere, för att stanna där för alltid?

   Tror du inte att de också till slut kommer att bege sig ut i rymden?

   Kanske det. Kanske inte de som lever idag, men deras barn eller barnbarn?

   Vad tror du kommer att hända?

   Ja, vad tror jag? Jag tror att de kommer att försöka bilda en ny civilisation, med världsdelarna Australasien och Sydamerika. De kommer att få fler och fler barn och familjerna kommer att bli större och större. När de blir för många, kommer de vilja komma åt de territorier som SpåRätt, neoidealisterna och andhryberna har markerat som sina. De kommer att börja strida och kriga för att komma åt dem. Då vet de ännu inte att de områdena redan är förbrukade. Det är därifrån, från Norden, Eurasien och Afrika, som SpåRätt och neoidealisterna hämtat allt material som de använt för att bygga ut rymdsamhällena, utanför Tellus. Andhryberna har gjort vad de har kunnat för att få igång de ekologiska systemen på jorden igen, men om de ens har blivit färdiga med det, kommer neoluddisterna att förbruka dem och förinta dem igen. Det enda som återstår för neoluddisterna är först att dela sig i två läger igen, för att bekämpa varandra. Den ena sidan kommer att vinna, antagligen med användandet av det sista de har kvar; kärnvapnen. Då bränner de alla sina skepp och broar. Till slut kommer de som har överlevt böna och be om att få komma ut i rymden, för att överleva. Det blir en fråga för framtidens människor att avgöra hur de ska lösa det. Ska de släppa upp neoluddismen i rymden, eller ej?

   Det kommer de väl inte att göra?

   Nej, troligtvis inte. Det vore som att människorna som levde på 2000-talet skulle återskapa neandertalmänniskorna, för att de skulle få leva på sitt sätt, i dåtidens moderna samhälle.

   Och allt detta handlar om maskinerna? Maskiner eller inte? Maskin mot människa?

   Maskinerna kom ju till för att göra livet enklare och bekvämare för människorna, inte för att skapa motsättningar.

   Men vilka var egentligen de första neoluddisterna?

   Ingen vet om han fanns på riktigt, men det uppstod ett rykte om en man som kallades för Ned Ludd och som hade förlorat sitt arbete och sina möjligheter för att försörja sin familj, när en slags vävstol eller enkel ram för att tillverka tyg, gjorde honom arbetslös. I sin ilska och besvikelse slog han sönder ramen eller vävstolen. Då det var andra som, nattetid, tog sin in för att slå sönder vävstolar och andra mekaniska apparater, uppstod ryktet om ”ludditerna”. De som blivit utkonkurrerade av de första mekaniska maskinerna. Sedan kom ångloken och tågen och tog arbetena från kuskarna med sina hästar och vagnar. Då rev kuskarna upp tågrälsen, i protest. På andra ställen, som i Paris, slog man sönder klockor, för att stoppa tidens utveckling. Det var förstås lönlöst.

   När kom neoluddismen till då?

   Jag tror så här: i samhället bildades en underklass, av människor som kommit in till städerna, från landsbygden. På landsbygden fanns det inga arbeten. Det var för många barn att försörja. Barnen hade ingen framtid på landsbygden. Då reste de in till städerna. I städerna byggdes fabriker och industrier. Med båtar från Afrika, Asien och Sydamerika kom ständigt laster av material som kunde användas i fabrikerna till att masstillverka billiga kläder, skor, trävaror, verktyg och redskap, för att förenkla livet för de som bodde i städerna. Därför blev det trångbott, med löss, sjukdomar och dålig hygien. De som inte fick arbeten i fabrikerna, blev anställda av familjer, som kuskar, betjänter, pigor och andra som utförde billiga tjänster. Prostitutionen ökade, kriminaliteten ökade och barnen gick inte i skolor, utan fick försörja sig genom att tigga eller stjäla.

   Vad hände då?

   Människorna som inte kunde försörja sig och sina familjer och barn, emigrerade. De tog Amerikabåten och reste till Ellis Island, i New York, för att finna lyckan och få ett bättre liv där. 1872 var det lika många svenskar som emigrerade till USA som antalet människor som bodde i huvudstaden Stockholm. Fram till dess behövde industrin arbetare, som kunde arbeta skift, aldrig var sjuka eller svaga och som var ivriga på att tjäna pengar.

   Och då kom elektriciteten?

   Ja, först uppstod efterfrågan på kol, till att elda med i ångmaskinerna. Så kom elektriciteten och snart drevs maskinerna i fabrikerna och industrin, med elektricitet.

   Och i hemmen där man haft chaufförer, betjänter och pigor, kunde man ersätta dem med egna bilar, hushållsapparater och snart också telefoner och elektronik.

   Javisst! Fler och fler människor blev övertaliga och arbetslösa. Andra ville tjäna mera pengar, skaffade sig utbildningar och kanske startade egna företag.

Annonser