Tiden, eller uppfattningen om tiden, förändrades också. Vad skulle de ha tid till? Vad skulle de ha tiden till?

Den mätbara tiden, i datorn, i mobiltelefonen eller armbandsuret, var ju bara till som en social funktion. Det fanns inget år, inga årstider, ingen dag och natt, som nere på jorden. Som vanligt hade SpåRätt överfört de jordiska förhållandena, ungefär som man täcker över en fågel i en fågelbur, på natten, eller stänger av lampan över akvariet, för akvariefiskarna. Människorna behövde tiden för att kunna hålla vid sina vanor och vardagsrutiner. Det fanns fortfarande de som var intresserade av matlagning. De stängde av alla automatiska funktioner, för att ”på det gamla viset”, baka en sockerkaka eller steka en stek i ugnen.

I idrotter, sporter och lekar, kunde tiden fortfarande fylla en funktion, när man sprang hundra meter på tid, eller bara vistas en bestämd tid, inne i drömmaskinen.

Tider behövdes för att träffa vänner, eller om någon ville passa en föreläsning, ett experiment eller en lektion, i Planetariet. Ändå fanns allt kopierat, inspelat och i digital form, för att kunna spelas upp igen, om någon skulle ha missat det.

Genetikerna hade kommit längre i sin forskning om åldrandet och döden. Om ingen drabbades av en sjukdom eller en olycka, kunde människorna leva praktiskt taget hur länge som helst, eller hur länge de ville. Tidigare hade läkarna talat om ”hjärtdöd” och ”hjärndöd”, men de processerna var inte aktuella längre, när ett hjärta var lätt att byta ut och ersätta, eller en hjärna kunde rensas på skräp i en biologisk-digital ”hjärntvätt”. Det nya begreppet som användes alltmer, var istället ”psykologisk död”, eller, i vardagstal, ”psykdöd”. Det var när människan inte längre orkade ta till sig och hantera nya intryck och upplevelser. Det kunde påminna om gamla tiders demenser, eller ”åderförkalkning”, men den psykologiska döden handlade mer om hur hjärnan inte längre orkade med psykologiska kognitiva processer. Om hjärnan hade varit en muskel, så skulle den ha drabbats av förslitningar och förslappningar. Neuronernas synapser och nervimpulser sände inte längre några elektriska signaler. Det var som om hjärnans batteri tagit slut.

Annonser