Var gör rymdmänniskorna, hela dagarna?

Människorna var sig lika, vart än de befann sig och varifrån de än kommit. Joe, Mary, Zanna och Mich hade blivit goda vänner, utan något speciellt intresse som förenat dem. De talade, som vanligt, som alltid, den internationella engelskan, som blivit världsspråk, efter den amerikanska filmindustrin dominans, musiktexterna i hitlåtar, engelska i alla samband med datorer, virtuell verklighet, tävlingar, spel, resor och transnationella kontakter. Engelskan var sedan länge förstaspråket i hela SpåRätt Eurasia. Det var bara neoluddisterna som, som vanligt, försökte bevara och framhärda i att tala sitt fosterlands språk, med delvis obegripliga dialekter och uttryck. Det skulle bli en svårighet och ett hinder för dem, när de slutligen tog steget och flyttade till neoluddisternas bostadsområden, i Australasien, Oceanien och Sydamerika. De lite mer vakna och öppna, lärde sig det konstgjorda, konstruerade språket Esperanto, som neoluddisterna kunde acceptera som ett av ”de gamla språken”.

Varför flyttade neoluddisterna, som var så kära sina hemtrakter och hembygder, till neoluddisternas kontinenter?

Det bottnade i en slags solidaritet och lojalitet, men också för att SpåRätt, med milda, administrativa och byråkratiska metoder, drivit dem dit. SpåRätt, för att komma över mark, jord, metaller, mineraler och andra naturtillgångar och råvaror, exproprierade, köpte ut, och exploaterade, brukade, de marker som neoluddisternas byar och hembygder hade stått på. Obemannade robotar, grävmaskiner, bulldozers, schaktningsmaskiner, gruvborrar, skövlingsmaskiner och drönare följde de digitala kartor som visat var det fanns sådant som kunde behövas och transporteras ut i rymden. Det mesta gick åt till att bygga upp nya rymdhus och rymdsamhällen. Transporterna sköttes av lastrobotar, containerdrönare, rymdhissar, sorteringsmaskiner, automatiska analyser och stenkrossar, för att materialet slutligen skulle bli till ramverk, pansarglas, tätningsmaterial, maskindelar, möbler, verktyg och redskap, ute i rymdsamhällenas människoboningar.

De stora områden på Tellus som låg öde och övergivna, som stora slukhål och gruvhål i marken, var obeboeliga för människorna. Där var det tänkt att andhryberna skulle återskapa naturen, ekologin och levande, biologiska miljöer.

Annonser