Då har jag, sa Mich, gjort nåt?

   Ja, du har skapat nåt, som inte funnits, tidigare.

   Men om jag bara sitter och tänker på hästen och tomten och inte ritar dem i datorn, har jag inte gjort nåt då i alla fall?

   Nej, eftersom du inte kan dela med dig av din upplevelse.

   När jag spelar kort kan jag visa upp korten som jag vann med.

   Det kan du göra, men det berättar ingenting om hur du upplevde det, hur du kände det, eller hur någon annan skulle kunna känna det, efter att ha vunnit med samma kort.

   Om jag ritar en häst och en tomte så som jag tror att alla föreställer sig dem, har jag skapat nåt då också?

   Javisst. Det gör ingen skillnad hur många eller få det är som tror att hästen och tomten ser ut som du tror att de ser ut, eller som om Zanna har ritat sin version av hur hästen och tomten ser ut. Bara att det går att se, eller att kunna föreställa sig och uppleva tillsammans med andra. Förstår du?

   Ja, jag tror det.

   Jag tror, sa Mary, att det är det som menas med ”medvetande”. Om det man vet, tillsammans med andra. Det man vet bara för sig själv, kan andra inte veta nåt om eller ta ställning till. Det bara finns i ens huvud, fram till då man har gjort en bild som andra kan se och tycka nåt om.

   Här ute i rymden, eller här inne i ramverket, är allt människobyggt och uttänkt av människor. Vi tror oss förstå hur de har tänkt och varför. Vi skulle kunna, om vi har samma kunskaper, erfarenhet och tillgång till maskiner, kunna bygga samma sak. En annan levande varelse, från en annan plats i rymden, skulle kanske forma och göra nånting annat. Det vet vi ingenting om, förrän det händer.

   Om vi skulle förklara för denna utomjording om tomten och hästen, tror du då och hen också skulle rita en sån tomte som vi kan se och förstå?

   Nej, det tror jag inte. Det kunde bli nåt helt annat, kanske en fisk eller ett flygplan? Kanske en trollslända?

   Men inne i drömmaskinen då? Är inte allt detsamma för alla, där inne?

   Vi kan nog vara överens om vi var och en, har drömt om en tomte eller en häst, men vad ska vi säga om nåt som vi aldrig har sett eller upplevt? Tänk om vi drömmer om en utomjording och tror att det är en ödla eller en gammal trädstam?

   Vi kan inte drömma om ingenting?

   Nej, det tror jag inte. Det vore som att titta på dataskärmen eller teveskärmen, när den är avstängd. Det vi möjligtvis kan uppfatta, är en vag spegelbild av oss själva och det som finns bakom oss, i rummet omkring.

   Om vi ser nåt som vi inte vet vad det är och aldrig tidigare haft nån upplevelse eller erfarenhet av det, så skulle vi inte veta vad det var? Vi kanske inte ens skulle lägga märke till det?

   Just det, kanske? När vi talar om utomjordingar, kan vi tro att de kommer flygandes i rundformade flygande tefat. Men innan téet fanns, fanns det inga tekoppar och inte heller några tefat. Att se ett flygande tefat, skulle kanske påminna om en flygande skiva, eller platta? Vad skulle det vara? Varför skulle den innehålla levande varelser, från ett annat solsystem, en annan planet, i en annan galax? De visste kanske inte ens vad en stjärna var för nåt, annat än ett vagt blinkande sken eller ljus?

   Andra, insköt Mary, skulle inte heller förstå vad det flygande tefatet var för nåt, eller varför det skulle innehålla levande varelser, djur eller människor eller kanske robotar, som kom ut och som ville visa sig vara goda och vänliga?

   De kunde bli rädda, leta efter sina vapen eller käppar, för att försvara sig med, om det okända skulle gå till anfall.

   Är det detta som Planetariet är till för, undrade Mich.

   Ja, det är det, tillsammans med drömmaskinen. Drömmaskinen är till för var och en av oss, medan Planetariet är till för oss alla, tillsammans.

   Det som finns, försökte Zanna förstå; finns alltså antingen inne i drömmaskinen, eller i Planetariet?

   Ja, det kan finnas i någon av dem, eller i båda. Det är i dem, just nu, som vi kan uppleva verkligheten.

   Det här omkring oss, just nu, när vi sitter här i Planeteriet, är inte det också verkligheten?

   Nej, det är bara en otillräcklig verklighet. Här vet vi egentligen ingenting. Vi vet inte vilket år det är, inte vilken månad det är, inte vilken årstid det är och inte vilken dag det är. Det är antingen dag ett, dag två, dag tre, och så vidare, upp till dag sju. Det kan vara den första veckan, den andra veckan, eller den tredje veckan. Det gör inte nån skillnad. Alla dagarna, utom i drömmaskinen eller i Planetariet, ser likadana ut. När vi vaknar i morgon, hur vet vi att det inte är idag, eller igår? Allt är ju likadant och detsamma.

   Utom det som vi har upplevt i drömmaskinerna eller i Planetariet?

   Just det. Igår, kan jag säga, var jag med om en speciell upplevelse i drömmaskinen. Jag drömde om en tomte och en häst. När jag senare samma dag, igår, var borta till Planeteriet, kunde jag där studera idén om en ”Tomte” och idén om en ”Häst”. Då får jag bekräftat att andra människor också vet vad jag har upplevt och hur de sannolikt ser ut. Jag kan rita en bild av en tomte och en häst, som jag sedan sänder in till Planetariets centraldator.

Annonser