Mich hade inte hört talas om Kurt Schwitters Merzbau. Han samlade ihop allt sådant som skulle kunna bli till byggmaterial. Han hade sett bilder av Mount Saint Michel, en liten klosterö utanför de normandiska kusten. Det var lättast att besöka ön med dess ringlade små gator och gränder, när det var ebb. På senare tid har klostret blivit en populär turistattraktion, men husen var ändå väl bevarade. Det var för övrigt namngivet efter samma Saint Michel som Boulevard Saint Michel i Paris, som Fabian en gång valt att ändra sitt förnamn efter.

Mich skaffade fram allt tillgängligt material ur datorns arkiv. Sådant skulle kanske bli förbjudet i framtiden, men ännu så länge hade gallrarna och filterspindlarna hunnit med att rensa bort allt. Som vanligt byggde Mich in sådana anteckningar och dokumentet i modellen av ön, i väggar, murar, tinnar och torn.

Inne i sitt arbetsrum hade han de två modellerna. Det ena var dockskåpet, eller dockhuset. Det andra var Mount Saint Michel.

Även om Mich uppskattade användningen av datorer, surfplattor och smartphones, kunde allt upplevas så platt och lite tomt. I sina modeller försökte han ge mer liv till modeller och dockor, av små varelser och människor.

Zanna, när hon inte arbetade tillsammans med Mich, var road av hantverk med trådar, som knyppling, virkning, stickning och makramé. De tog ingen plats, var lätta och bekväma att ta med, var tysta och var i stort sett ett enmansarbete.

När Mich arbetade med sina modeller, kunde Zanna sitta bredvid för att komma med tips och goda råd.

Fördelen men också ett problem med datorerna, var att allt var spå platt, inne i skrärmen. Ville de se det mer på verkligt, kunde de skapa en projektion i 3D eller skriva ut hela idén med en 3D-skrivare. Med repen och snörena i makramén kunde Zanna se vad hon hade skapat, omedelbart. Mich gick omkring och tittade på sina modeller, från alla håll och kanter. Även om han hade en exakt kopia av den i datorn, gav modellen mer av sinnlighet, känsla och taktil beröring.

Mich reste i sin drömmaskin dagligen ut i rymden. Han hade som mål att nå Universums bortre gräns. Hur kunde det vara där? Bestod ett universum av gigantiska protoner, neutroner och elektroner, eller ytterhöljet som en cellvägg?

Det fanns teorier om att många universa svävade omkring i ännu större rymder, där universa kunde stöta till varandra likt biljardbollar på ett biljardbord, eller kollidera och det ena universa åt upp det andra. Då och då var det någon ny bubbla som blev till, eller en annan som försvann, ut i tomma intet.

Annonser