Det Stora Självklara försvinner.

På planeten Tellus hade i alla tider det Stora Självklara ökat och blivit innehållsrikare. Allt orkade människorna inte ha i sina huvuden, i den vanliga vardagen. Det var på ett vis det som de föreställde sig, trodde och önskade. Det var på ett annat vis, när de befann sig ute bland de praktiska göromålen. Att se hur tunnelbanor, bussar, tåg och flygplan skulle fungera i den ideala världen, var något annat än att stå och vänta, när oväder, regn, snö och blåst öste över alla, från alla väderstrecken samtidigt.

Ingen förväntade sig något annat. Världen var som den var. Människorna var som de hade blivit. Allt kunde inte fungera felfritt och perfekt, hela tiden.

Människornas värld och upplevelser av världen, var i ständig förändring. Kunskapsrevolutionen kom igång på allvar, någon gång under Renässansen, efter Medeltiden och före Upplysningstiden. Med boktryckarkonsten ökade spridningen av det som man trodde var sant. Med den franska Encyklopedin, det första stora uppslagsverket på tjugotvå band, samlade författarna allt det som man kunde anse att man visste, säkrare än rykten, vidskepelse och fördomar. Vetenskapen och forskningen hade i alla tider varit beroende av att det skulle finnas intresserade, kunniga och nyfikna människor som ville veta hur världen i verkligheten var beskaffad. De som inte lät sig nöjas med predikningarna i kyrkan, med prästernas framställningar av Himmelriket, Skärselden och Helvetet. Det var inte ovanligt att det bland upplysningsmänniskor som var deister, agnostiker, ateister och panteister. Vad behövdes det en Gud till som inte människorna, med vetenskapens hjälp, skulle kunna utföra?

Vissa böcker förbjöds av staten, kungen, kyrkan eller påven. Ändå spreds de från land till land och från språk till språk. Bibeln översattes från det dittills giltiga, enda språket latin. När bibeln översattes och tolkades, förändrades innehållet, när andra synonymer ansågs lämpliga. Bibeln blev mer av en bok, möjlig att läsa och förstå på fler än bara ett sätt. Därför uppstod också Reformationen, när andra ville tolka bibeln på deras eget vis.

Flertalet människor kunde varken läsa, skriva eller räkna. För dem var det endast det som man trodde och ansåg att alla skulle veta och känna till, det Stora Självklara, som var den enda sanningen. Jorden var platt, därför att den såg ut som att vara platt, inte därför att man varit beroende av att försöka ta sig runt den, tidigare. Solen, månen och de andra himlakropparna snurrade runt jorden. Inte därför att man noga undersökt om det verkligen var så, utan därför att från människornas simpla och enkla vardagsliv, kunde det inte uppfattas på något annat vis.

Människorna levde i en antropocentrisk värld och vardag, där de som hade makt bestämde och de övriga hade att välja på att antingen lyda eller bli straffade. Om det lilla som de visste, talade de sällan, eftersom de ännu, fortfarande, inte hade rätten till att yttra sig. Det gällde inte bara de fattiga och underkuvade. Även en adelsman eller en högt uppsatt inom kyrkan kunde bli beslagen i bojor och satt i fängelse. Andra av folk och fä, betraktades med överseende, som om de var lite tokiga och inte vid sina sinnens fulla bruk. De som inte klarade sig själva, gick vilse i livet och dog bort.

De tillhörde redan i sina liv den Stora Glömskan.

Det Stora Självklara och den Stora Glömskan fanns förstås bara i människornas föreställningar om världen och livet, inte som fysiska föremål. Det var som ett timglas, med minnets sand som rann ner från det Stora Självklara och ner i behållaren från den Stora Glömskan. Det var svårt, men inte helt omöjligt, att återfinna och återkalla något som rasat ner i den Stora Glömskan, för att åter placera det i Det Stora Självklaras övre behållare. Vad som kunde göra det svårt, var att de allra flesta inte längre ansåg att det var tillräckligt intressant, eftersom de redan ansåg att det var bortglömt och otidsenligt.

I det Stora Självklara ingick förstås åsikter och föreställningar om vad som var värt att minnas och ta på allvar.

Annonser