Hon trodde att hon, som vanligt, skulle befinna sig på badstranden, i solskenet och med den gudomligt vackra utsikten över havet. Hon skulle känna havsbrisen dra in och känna dofter från blommor, buskar och träd i omgivningen. Hon skulle se andra människor där, sola, leka och bada.

Så befann hon sig just där, på samma ställe som vanligt. Hon trodde att hon hade kommit just dit, med en liten viljeansträngning. Det behövdes alls inte mycket, bara som en kort reflex i arbetsminnet.

Hon lade sig på sin badhandduk, i sanden. Hennes bikini var densamma som hon brukade ha, samma färg och samma mönster. Hon kom ihåg att hon hade haft en liknande på jorden, för länge sedan.

När hon tidigare valt att avsluta solstunden, brukade hon med en gång vakna, för att åter vara tillbaka i drömmaskinen. Nu valde hon istället att gå runt lite, för att se sig omkring. Hon vågade ännu så länge inte tala med någon av människorna. Tänk om de inte skulle se henne, inte förstå henne eller tala ett annat språk? Hur skulle hon då kunna förklara hur hon kommit dit, varifrån hon kom och att hon troligtvis bara skulle upplösas, inför deras ögon?

Zanna gick ner till vattnet. Det var svalt och skönt, kanske aningen kallt av havsströmmar som kom in. Långt där ute kunde hon se människor som surfade. Ännu längre ut kunde hon ana båtar som syntes framför horisontlinjen. Vattnet glittrade och blänkte i solskenet. Hon bländades av det starka ljuset, som var skarpare än det som fanns inunder ramverket, i rymdsamhället.

Hon gick längsmed strandkanten, bort mot en skogsdunge av palmträd. Hon kände sanden mellan tårna. Hon hade inte på sig några skor. Badhandduken hade hon svept runt höften, som en kjol.

Hon kikade utmed stranden. Längre bort fanns varken människor, hus eller annat som kunde visa att människor bodde där. Plötsligt var hon tillbaka i drömmaskinen. Hon förstod inte vad som hade avslutat drömmen, om det var hon själv som hade vaknat, eller om det var maskinen som stannat drömmen? Kanske att det inte gick att gå längre? Att det fanns linjer eller avgränsningar i drömmen som hon inte kunde överträda och passera?

Zanna gick ur drömmaskinen, gick in i duschen och duschade av sig efter natten. Så torkade hon sig med en handduk. Ett kort ögonblick trodde hon att det var samma handduk som hon haft på sig i drömmen och att det till och med fanns sandkorn kvar i den. Men det var nog bara som hon tyckte…

Mich hade ännu inte kommit upp ur sängen. Till skillnad från Zanna tyckte han om att ligga och dra sig på morgnarna. Det hade han börjat med sedan de flyttat ut i rymden.

Hon klädde sig i en enkel overall, bekväm att röra sig i, när det inte uppstod några väderväxlingar. Hon satte sig ute på terrassen och tittade på de konstgjorda blommorna. Hon hoppades att de snart skulle få uppleva riktiga växter igen, men det kunde dröja. Det skulle krävas mer av färskt vatten och så all den näring i jorden som verkliga blommor kräver för att klara sig och växa vidare.

Zanna visste inte riktigt vad de skulle hitta på idag. De hade faktiskt ett uppdrag där ute, tillsammans med alla andra människor ute i rymden; att skapa idéer inför framtiden. Det var det enda som inte maskinerna kunde klara av, eftersom maskinerna inte kunde föreställa sig vad människorna behövde. Det vore som att programmera en dator till att skapa ett konstverk. För att göra det, måste programmeraren först definiera och beskriva vad konstverket skulle vara tillverkat av, vad det skulle föreställa och vilken funktion det skulle ha. Det vore i princip som att tillverka konstverket själv. Datorn skulle bara kunna utgå från färdiga definitioner, konventioner och konstverk som redan fanns. Det behövdes en Picasso för att måla en målning som Picasso. Före Picasso hade ingen tidigare målat människor och former som honom, i det som senare kommit att kallas för ”kubismen”. Så var det också med idéer. Det var ingen idé att uppfinna hjulet en gång till. Vad hette förresten han eller hon som konstruerat det första hjulet? Var det ett uppslag som någon fått, då de sett en rund sten rulla nedför en backe? Eller solens gång uppepå himlen, som en solvagn, en gång?

Annonser