Så satt de och småpratade en stund. Zanna frågade:

   Hur ska du formulera frågan till Centraldatorn?

   Är det jag drömmer, sant? Duger det?

   Försöka duger, sa Zanna.

   Jag skriver.

Mich gick fram till tangentbordet och skrev ner sin fråga, som kom upp på skärmen ovanför. Svaret kom efter en liten stund:

   Definiera ”drömmer”. Definiera ”sant”.

   Drömmer bilder som filmer med lukt, smak och känsel, med synintryck, skrev han. Sant överensstämmer med verkligheten, så som den är, inte såsom föreställning.

Datorn dröjde. Så svarade den:

   ”Drömmer” om ”sant” överensstämmer med verkligheten. Om inte, så är drömmen osann och overklig.

   Som man ropar i skogen, får man svar, sa Zanna.

   Ja, det blir en tautologi, ett cirkelbevis. Hur ska man kunna säga om en dröm överensstämmer med verkligheten. Då är den ju inte längre någon dröm. Då är den ju verklig. Det som skiljer drömmen från verkligheten, är just att den är en dröm, en vision eller en illusion. Jag får fundera vidare på det där. Hur skulle jag kunna formulera frågan bättre?

De gick lite molokna därifrån. Hade de varit på bättre humör, kanske de hade dansat en stund i diskoteket, men nu visste de inte riktigt vad de skulle hitta på.

   Det som oroar mig, sa Mich, är att rymden ute i universum verkar vara för stort. Avstånden är för stora. Så länge som vi människor inte kan färdas i överljushastighet, kan vi bara komma någonstans, under hundratals år.

   Men tror du inte på att de som farit iväg med stjärnskeppen har kommit fram till planeten Ellek, i Lyrans stjärnbild, vid stjärnan Vega?

   Jo, på något sätt så tror, eller hoppas, jag det. Det skulle också betyda att Kristin och Sophie verkligen träffat ellekarna i deras rymdfarkost utanför Dreva Bruk. Att Jim Legg och Sophies tvillingbror Adam verkligen byggt stjärnskeppen enligt ellekarnas instruktioner och att de sedan startat företaget AndroArt, för att bygga robotar, androider, cyborger, andrarter och sända drömbubblorna till andhryberna?

   Men allt detta har ju hänt, inte sant?

   Eller är det bara drömmar som har möjliggjort sanningen?

   Det har ju egentligen ingen betydelse. Vad är orsak och vad är verkan. Verkan är ju att allt detta har hänt. Orsaken kan vi inte vara säkra på.

   Men allt fortsätter ju?

   Javisst, på det viset är det ju sant. Kan det finnas konsekvenser som saknar orsaker?

   Kan världen ha blivit till, utan någon Big Bang?

   Eller kan universum finnas, utan att vi människor någonsin får veta hur eller varför?

   Det enda vi kan göra, är att fortsätta som förut.

   Javisst, sa Zanna. Sätter vi den ena foten framför den andra, så kommer vi förhoppningsvis någonstans.

Annonser